han 1909 blev t. f. professor i väg- och brobyggnadskonst och 1914 professor i byggnadsteknik. Åren 1931—43 var han högskolans rektor. 1947 blev han den förste innehavaren av posten som preses i överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Som byggnadstekniker medverkade K. vid tillkomsten av bl. a. Stadion, Stockholms stadshus, Konserthuset och Stadsbiblioteket. Som forskare och skriftställare med en betydlig produktion bidrog han mycket till byggnadsteknikens utveckling. Död den 12 oktober. Maria Landquist, f. 1853, änka efter kyrkoherden i Katarina församling i Stockholm, Axel Landquist. Vid sin makes sida utförde hon ett välsignelserikt socialt arbete i Stockholms på den tiden fattigaste församling. Hon var vid sin död — den 2 oktober — över 100 år. Henning Leo, f. 1885, förutvarande statsråd, f. d. generaldirektör och chef för Byggnadsstyrelsen. L. började sin bana som lokförare, blev lokmannaförbundets ombudsman, tillhörde andra kammaren 1918—28 och 1933—41 samt första kammaren 1930—32. 1932—36 tillhörde han den Hanssonska ministären som kommunikationsminister och utnämndes sistnämnda år till Byggnadsstyrelsens chef. Inom riksdagen gjorde L. sig speciellt gällande i första lagutskottet, där fackjuristerna i hög grad uppskattade hans rediga formuleringsförmåga och klara huvud. Död den 26 maj. Josef Lindqvist, f. 1886, direktör. L. var en av den svenska köpmannakårens främsta organisatörer och ledare. ”Under för köpmännen svåra år var han ordförande i Sveriges köpmannaförbund. Redan år 1939 valdes han, kort innan krigsutbrottet, till ordförande i Sveriges speceri- & lanthandlareförbund, den största till Sveriges köpmannaförbund anslutna branschorganisationen. Det var två lyckliga val som skedde, då Josef Lindqvist blev ordförande i Köpmannaförbundet och i SSLF. Sina kollegers förtroende hade han helt och fullt. Regeringen och andra myndigheter respekterade honom, och hans ord vägde tungt i rådslag som ofta gällde inte bara för köpenskapen utan för hela vårt land väsentliga frågor.” (Dir. G. Borgström.) Död den 3 september. Elof Ljunggren, f. 1869, f. d. chefredaktör för Nerikes Tidningen. L. var en av förgrundsfigurerna i nykterhetsrörelsen. Han var med och bildade SSUH (1896) och stod under förbudsomröstningen i främsta ledet bland dem som propagerade för ett totalförbud. Redaktör för Nerikes Tidningen var han från 1903 till 1944, då tidningen upphörde som självständigt organ. Åren 1912—18 tillhörde han första kammaren och 1925—36 andra kammaren. Död i januari. Hjalmar Lundgren, f. 1880, fil. dr. L. kom 1913 efter akademiska studier i Uppsala till sin födelsestad Norrköping som chef för stadsbiblioteket och intendent för stadens museum. L. var en av Norrköpings främsta kulturpersonligheter med stark anknytning till fransk kultur. Han utövade ett rikt författarskap, innefattande lyrik och kulturhistoriska essäer. Död den 5 oktober. John Löwgren, f. 1868, f. d. landskamrer. Han ägnade sig vid sidan av sin ämbetsmannagärning åt mångahanda humanitära och kulturella insatser. Med särskilt intresse inriktade han sig på det svensk-franska samarbetet och var en av de drivande krafterna vid tillkomsten av det svenska studenthemmet i Paris. 1945 promoverades han av universitetet i Caen till juris hedersdoktor. Död den 21 mars. Henning von Melsted, f. 1875, advokat, författare. Efter avlagd jur. utr. kand, i Uppsala ägnade sig M. åt advokatverksamhet i Stockholm men bedrev vid sidan härav ett ymnigt skriftställarskap. Starkt socialt intresserad drogs han över åt yttersta radikala flygeln och försvarade bl. a. de s. k. Amaltheamännen. Senare anslöt han sig till den nationella försvarsrörelsen och var energiskt verksam under bondetågsdagarna. Död den 7 februari. Erik Modin, f. 1862, komminister, fil. hedersdoktor vid Linnéjubileet 1907. ”M. hörde till vår hembygdsforsknings allra förnämsta representanter. Han var född naturmänniska, ivrig samlare av växter, mineraler, fjärilar och fågelägg, passionerad fiskare och jägare. Förmodligen var han den siste prästman som deltagit i en gammaldags björnjakt. Sin zoologi och botanik kunde han utan och innan, men vad han samtidigt sökte och iakttog var också den folkliga synen och förklaringen på naturens företeelser. Alla traditioner, som hängde samman härmed, samlade han systematiskt från tidiga ungdomsår, och detta förde honom i sin tur in på hela folklivet och den andliga folkkulturen i alla dess yttringar.” (Prof. Dag Strömbäck.) Död den 9 februari. John Nauckhoff, f. 1867, f. d. generallöjtnant. N. blev 1915 efter en snabb karriär överste och sekundchef för Göta livgarde samt generalmajor och chef för västra arméfördelningen 1926. 1933 utnämndes han till generallöjtnant i armén. N. räknades till våra skickligaste och mest energiska arméofficerare. Han var livligt verksam i det frivilliga försvarsarbetet och var bl. a. ordförande i Sveriges landstorms centralförbund. Död till följd av bilolycka den 15 november. Holger Nyblom, f. 1874, fil. lic., den yngste i en namnkunnig syskonskara med Carl Rupert och Helena Nyblom till föräldrar. N. ägnade sig efter avlagd fil. lic.-examen åt skilda uppgifter, var vid olika tidpunkter sekreterare vid Dramatiska teatern, kamrer vid Musikaliska akademien, kassaförvaltare i Svenska slöjdföreningen samt disponent hos Nordiska kompaniet. Han utgav bl. a. två mycket uppskattade memoarverk, ”Föräldraminnen” och ”Två väninnor”. Död den 30 april. Per Pehrsson, f. 1867, teol. dr, f. d. kontraktsprost. P. var kyrkoherde resp, prost i Karl Johans församling i Göteborg 1908—47. Under åren 1903—43 beklädde P. posten som generalsekreterare 264