Vid förstakammarval för Västerbottens och Norrbottens läns valkrets valdes en från högern, en från bondeförbundet, två från folkpartiet, fem från socialdemokraterna och en från kommunisterna. Folkpartiet erövrade ett mandat från högern. Kommunisterna fick sitt mandat genom lottdragning mellan deras kandidat och den socialdemokratiska listans sjätte namn. Bondeförbundet och socialdemokraterna hade gemensam partibeteckning, ”Regeringspartierna i val 1954”. Valda blev från högern riksdagsmannen folkskolinspektör Ragnar Bergh, Luleå, från bondeförbundet riksdagsman L. E. Andersson, Hedensbyn, från folkpartiet hemmansägare Uno Olofsson, Rödingträsk, Hornmyr, nyvald, och socialvårds-assistent Per Jacobsson, Ottonträsk, Granö, nyvald, från socialdemokraterna riksdagsman J. F. Grym, Svanstein, riksdagsman Lage Svedberg, Åbyn, Burträsk, riksdagsman Hugo Sundberg, Bredåker, slöjdlärare Tore Sörlin, Åsele, nyvald, och riksdagsman Hjalmar Nyström, Kiruna. Från kommunisterna valdes riksdagsman Helmer Persson, Gammelgården, Kalix. Efter dessa val var första kammarens sammansättning 14 från högern, 25 från bondeförbundet, 30 folkpartister, 78 socialdemokrater och 3 kommunister. Det ekonomiska läget I ett föredrag den 2 juni inför Svensk industriförening framhöll finansminister Sköld, att det föreföll bli nödvändigt med en viss åtstramning av den ekonomiska politiken, främst genom skärpt kreditpolitik. Den tilltagande investeringslusten i vårt land var sannolikt icke bara en säsongföreteelse. Den ökade efterfrågan på bilar tillspetsade ytterligare situationen. Det var därför tveksamt, om expansionen inrymdes inom ramen för våra resurser. En tendens till minskat personligt sparande kunde också skönjas. Inför Kommunaltjänstemannaförbundets konferens i Stockholm den 23 oktober uttalade hr Sköld en varning för att i årets avtalsrörelse spänna bågen för hårt. Löntagare och företagare kan ej frånsäga sig sin del av ansvaret för prisnivån och ett stabilt penningvärde, betonade han. Regeringen beslöt att från den 1 augusti inrätta en särskild delegation, som med statsråden skulle diskutera den ekonomiska politiken. Till delegationen knöts en nämnd, som skulle planera åtgärder för ekonomisk stabilisering. En för delegationen och nämnden gemensam ekonomisk plattform skapades i ett utredningsinstitut, till vilket konjunkturinstitutet och utredningsinstituten i näringslivet finge föreslå representanter. Nationalbudgetdelegationen upphörde. Huvudsekreterare i den nya delegationen och i nämnden blev byråchef Gustaf Cedervall. Efter samråd med riksbanken beslöt regeringen på hösten en omfattande frigörelse av dollarimporten som anpassning till den väntade övergången till valuta-konvertibilitet. Avsikten var att helt frisläppa en del större varuområden, valda med hänsyn till vilka pris- och konkurrensmässiga fördelar, som vore att vinna med en fri dollarimport. LO:s representantskap uttalade sig i september om riktlinjerna för den kommande avtalsrörelsen och förklarade, att den ekonomiska utvecklingen gav utrymme för en begränsad standardförbättring åt löntagarna även 1955. Den pågående effektiveringen av näringslivet gör — hette det — att en sådan förbättring bör kunna genomföras utan en allmän prisstegring. Vid Arbetarnas arosmässa den 6 november yttrade LO:s ordförande Axel Strand, att man finge taga prishöjningar som följd av löneökning. 68