plikt, angående kristendomsundervisningen i folkskolorna samt förbereddes det i januari 1955 avgivna remissyttrandet i anslutning till televisionsbetänkandet. Samarbetskommittén har hos K. M:t föreslagit tillsättandet av flera frikyrkliga prövningsmän vid ansökningar om vapenfri militärtjänst. I fråga om den under 1954 speciellt aktuella nykterhetslagstiftningen ansåg samarbetskommittén sina synpunkter tillgodosedda genom de av DKSN (De kristna samfundens nykterhetsrörelse) avlämnade remissyttrandena. Samarbetskommitténs specialkommitté för utredning om en gemensam överbyggnad på den frikyrkliga pastorsutbildningen avlämnade sitt betänkande, vilket remitterades till samfunden för yttrande. Det frikyrkliga gymnasistarbetet erhöll stöd av samarbetskommittén. Under våren 1954 ägnade samarbetskommittén ett par gemenskapsdagar åt frågan om evangeliseringen. Det ekumeniska samarbetet tog sig under året uttryck i konferenser, sammanträden och gemenskapsmöten. 1 det stora ekumeniska mötet i Evanston, USA. deltog från Svenska missionsförbundets sida rektor Ansgar Eeg-Olofsson, fil. mag. Olle Engström och ungdomssekreterare Bertil Zachrisson. Metodistkyrkorna i Norden representerades av biskop Odd Hagen. Stor uppmärksamhet både i Sverige och Amerika väckte den under året genomförda sångarresan i Amerika av ”The singing ministers”, fyrtio medlemmar av Svenska missionsförbundets predikantkör. Dirigent var musikdirektör Gunno Södersten. Under den sju veckor långa resan från kust till kust, sammanlagt 1 700 svenska mil, höll kören ett åttiotal konserter med en samlad åhörarskara av cirka 60 000. Dessutom uppträdde kören upprepade gånger i amerikanska radio- och televisions-sändningar. Körens ordförande, pastor Martin Holmberg, framförde på särskilt uppdrag vid varje konsert en hälsning från den svenske kungen, främst till svenskarna i Amerika. Sångarresan betecknades av såväl svenska som amerikanska myndigheter såsom en verklig goodwill-resa av stor betydelse för de svenskamerikanska förbindelserna. Billy Grahams Sverigebesök under sommaren 1954 arrangerades av Svenska baptistsamfundet, men fick ett enastående stöd både av kyrkliga och frikyrkliga ledare i övrigt. Pressen skapade sensation kring den amerikanske evangelistens besök, med påföljd att de två offentliga uppträdandena på Skansen och på Stadion, samlade en rekordpublik av resp. 60 000 och 18 000. Utom det omedelbara intrycket av äkthet och allvar i evangelistens egen framställning betydde Billy Grahams besök i Sverige ett incitament till intensifierat väckelsearbete i form av team-work med svenska ledare. Sammanslutningen KAN (Kristna affärsmän och näringsidkare) ställde sig som ekonomisk garant för ett arbetslag, bestående av pastorerna Berthil Paulson och Paul Lilienberg, majoren i Frälsningsarmén Gösta Engwall, missionären Aron Andersson, kyrkosångaren Thore Gullberg och kantor Olle Widen-strand, vilka skulle komma att arbeta efter de nya linjerna såsom allians-team i väckelsens tjänst. Den kände evangelisten, ”Nalen-pastorn” John Hedlund startar också, efter att ha deltagit i Billy Grahams arbete både i Amerika och i England, ett eget arbetslag tillsammans med sångarevangelisten, pastor Artur Eriksson och organisationschefen Arne Fröderberg. Båda arbetslagen kännetecknades av att i större utsträckning, än vad tidigare skett, ta den moderna reklamen och publiciteten i evangelisationens tjänst. Även i övrigt utmärktes året av många nya, friska initiativ i det lokala frikyrkliga väckelsearbetet, som återigen visar sig appellera inte minst till ungdomens uppmärksamhet. 86