av arbetet lägges på tjänstemän. Om arbetsformerna bleve omlagda, kunde det övervägas, vilket antal borgarråd som vore det bästa, tio eller elva eller kanske rentav sex eller sju. En sådan undersökning borde kunna göras tämligen snabbt. Inom stadsfullmäktige vanns icke gehör för denna uppfattning. I fråga om det nya borgarrådets arbetsområde var meningarna starkt delade ännu in i det sista. På ett tidigare stadium hade det antytts att det angelägnaste vore att tillsätta ett trafikborgarråd. Måndagen den 11 oktober kom från ledande krafter inom folkpartiet och socialdemokraterna tämligen överraskande ett förslag om att tillsätta ett borgarråd med huvudsakligen administrativa och organisatoriska uppgifter. Påföljande dag kom det tredje uppslaget, ett borgarråd för Stor-Stockholmsfrågor. Det sistnämnda förslaget accepterades av majoriteten. Högern omvalde industriborgarrådet Gösta Agrenius och utsåg till nytt borgarråd riksdagsman Folke Kyling, som fick sjukhusfrågorna på sin rotel. Folkpartiet utsåg till finansborgarråd stadsfullmäktigen direktör Erik Huss samt omvalde skol-borgarrådet Ragnar Tomson samt personalborgarrådet Walfrid Frank. Socialdemokraterna omvalde socialborgarrådet Hjalmar Mehr, stadsbyggnadsborgarrådet Helge Berglund och fastighetsborgarrådet Gösta Wennström. Sedan på stadsfullmäktiges begäran riksdagen ändrat kommunallagen för Stockholm så att borgarrådens antal utökades till nio, valdes till borgarråd för Stor-Stockholms-angelägenheter organisationsdirektören Joakim Garpe, framförd av socialdemokraterna. Från debatterna kan antecknas, att socialdemokraterna som en demonstration mot högern röstade blankt vid valet av borgarrådet Kyling. Tecknaren Nils Meländers syn på borgarrådsstriden. 136