främjar vårt lands andliga och materiella utveckling. Detta skulle kräva överväganden som berörde såväl tekniker och ekonomer som företrädare för det kulturella livet. Utredningens majoritet ansåg att varje beroende av ovidkommande intressen måste undvikas om televisionen rätt skulle fylla sin uppgift. Man avråder därför från kommersiell television, således från all reklam och likaså från all propaganda. Även om den senare skulle avse ideella åskådningar så kan det inte hjälpas att försäljning av sändningstid skulle komma att äventyra likaberättigandets grundläggande princip. Mot denna uppfattning talade två reservanter. De förordade kommersiella programinslag under hänvisning till att den viktigaste förutsättningen för att televisionen skulle kunna fylla sin uppgift var att den accepteras av allmänheten, som hade rätt att begära full valuta för de dyra pengar — 1 600—1 700 kr. för en bordsmodell med 17 tums bildrör, 2 000—2 200 kr. för en golvmodell med 21 tums bildrör — som apparatinköpet kostade. Man förordade därför ytterligare ett programföretag, organiserat och kontrollerat och med tidsbegränsad kommersiell verksamhet. Radiotjänsts TV-utbildnings- och övningsverksamhet startade i sin helhet den 1 september. Redan tidigare hade den tekniska gruppen, som leddes av Johan von Utfall, börjat träna på den nya materielen, men nu samlades också programgruppen till sina första övningar tillsammans och teamet var fullständigt. Programgruppen, som leddes av Henrik Dyfverman, började med teori: dels redovisades erfarenheter och intryck från studieresor till främmande länders TV-studios, och dels fick man en elementär kurs i den tekniska sidan av saken med demonstration av kamera, studio, ljus och dekor. Man började med att söka sig fram på olika områden, experimenterade med former för väderleksrapport, barnavård, dockteater, frågesport, modelltågsbygge etc. Samtidigt arbetade man med drama i det lilla formatet och med feature. I slutet av september packade hela gruppen ihop sina pinaler och flyttade upp till Skansen för att under en tvåveckorsperiod inventera dess televisionsmöjligheter under ledning av Per-Martin Hamberg. När man första gången sände ut ett program ”i luften”, den 29 oktober, disponerade övningsgruppen tre kameror med något olika bildkvalitet och uthållighet. Man var från början ytterst angelägen att betona vad som framhålles i verksamhetens benämning, nämligen att dess huvudsyfte var övning med det nya mediet, prövandet av nya uttrycksmedel och lämpligheten av olika programstoff, inte presentationen av fullt ”färdiga” televisionsprogram. Man sökte sig fram på så många vägar som möjligt, diskuterade de gjorda erfarenheterna, valde och vrakade. Det första programmet hade följande utseende: 1. VÄDRET inför veckoslutet. 2. Utkik. Veckans journal. 3. EN SKÄL FÖR TELEVISIONEN! Ett program ”med hjärtliga lyckönskningar från Staffan Tjerneld”. Väderleksprogrammet och veckojournalen bibehölls i de följande fredagsprogram-men. Den första sändningstimmen per vecka utökades snart med sporadiska sön-dagssändningar. Där kom det första idrottsprogrammet, distriktsmästerskapsfinalen i ishockey för Stockholm på Stadion, som otvetydigt pekade på ett område där TV har stora möjligheter att göra sig gällande. Nobelfesten i Stockholms Konserthus blev föremål för en direkt sändning, liksom julottan i Seglora kyrka på Skansen. På nyårsafton avslutades det första TV-årets verksamhet med en TV-karusell. 204