MODET 1954 INOM VÄRMODET blev det de franska väverierna, som främst bjöd på de verkliga nyheterna, där framför allt blandningarna av olika material i tygerna tilldrog sig intresset. Nya vävnadssätt och mönstringar presenterades, och de tunna, rosenmönstrade sidentygerna liksom bomullen spelade en uppmärksammad roll. Fläckmönster förekom i olika variationer i alla vävnadsarter. De främsta nyheterna i fråga om plaggens skärning var den överrocksliknande kappa, som Dior förde fram och som skilde sig från de tidigare endiveformade rockarna genom en rakare silhuett och rätt smala isydda ärmar. Inspirerad av matroskostymen hade Dior också skapat sjömansklänningar med bred krage och slipsknut fram och använde till dessa tyger med fin kritstrecksrandning. Rosen och matrosen dominerade vårmodet. ÅRETS STORA MODEHÄNDELSE blev dock H-linjen, som fördes fram av Dior vid höstvisningarna och syftade till en förändrad silhuett med smala axlar, liten byst och en förlängd linje på livet, som ofta drogs ned över höfterna. Lodrätt isatta ärmar, endast svagt markerad midjesväng och förlängda dräktjackor gav plaggen en ny helhetsverkan. Intrycket av längd underströks ytterligare genom detaljer som långa stolpfickor och knapprader som ibland vidgades nedåt. Framför allt hade redingotkapporna fått en ny form genom detta sätt att skära. Bland dräktjackorna lade man märke till både raka smala och svängda med betydligt vidare skört än tidigare. Denna form som framför allt användes till eleganta efter-middagsdräkter återkom hos jackor använda tillsammans med aftonklänningar med vid hellång kjol. FRÄMSTA NYHETEN i övrigt var sportigt skurna aftonklänningar av skjort-klänningstyp i metallskimrande lameer med vida rockar till och bägge plaggen försedda med stora militärfickor. Denna typ av aftonensemble presenterades av flera modehus. En annan nyhet för vinterns aftonklänningar var att de lätta sommarmönstrade tygerna stannade kvar i modet och att tyger med mönster i relief och vävda i två färger användes för många modeller. Smala och vida klänningar omväxlade till stor gala och den smala eller vida korta aftonklänningen befäste sin popularitet. Den nyaste formen var en modell med kjol skuren i smala våder så att den till formen kom att likna en blåklocka, men utan uddarna. DE SMÅ OMSLUTANDE hattarna dominerade, och tillsammans med de raka litet snåla ytterplaggen med deras bulliga kragar av långhåriga skinn gav de silhuetten ett starkt tycke av tjugotal, vilket ytterligare underströks av de klänningar som skurits med den nya midjan. En del modister började dock att bredda hattarna, åt sidorna. Enstaka stora hattar framför allt i lurvigt material fördes fram för eftermiddagsbruk. BRUNT var den färg som Dior framför allt lagt an på. Brunt med dragning åt grått och violett. Den nyaste färgen var champinjonbrunt — den ton som lamellerna på en utvuxen champinjon har. Det bruna användes från förmiddagen till sena kvällen. Kamelhårsfärg och grått bildade ett omtyckt par och i övrigt sågs olivgrönt med dragning åt gulgrönt, chartreusegrönt och petuniarött liksom ljus-gult och orange, turkos, blekviolett, lila och rosa med dragning åt lila. EN KÄNNBAR FÖRLUST drabbade under november månad det franska modet då en av de främsta modeskaparna, Jacques Fath, avled. Ända in i det sista var han upptagen med att arbeta på sin kommande vårkollektion. 219