McCarthy lägger beskyddande handen på arméminister Stevens axel efter en lunch i början av februari, vid vilken tidpunkt det föreföll som om Stevens måst falla till föga för McCarthys machinationer. (Se även sid. 290.) McCARTHY BRÄNNMÄRKT Amerikanske senatorn McCarthys kampanjer, som pågått fyra år, nådde höjdpunkten tidigt på våren 1954, men före årets utgång avslutades detta kapitel i USA:s moderna historia med att ”inkvisitorn” brännmärktes av kongressens överhus. Hela Amerika kunde i radio och television bevittna hur McCarthy tog sig för att attackera armén. Han hade i januari smädat en mångfaldigt dekorerad general, Ralph Zwicker. Arméministern Stevens kom därför mitt in i förföljelsens skottfält, förlorade nervkontrollen och förmåddes avstå från öppet utagerande inför senatens under-sökningsutskott av en i och för sig obetydlig affär — formerna för avsked åt en värnpliktig tandläkare, som anklagats för att ej ha givit besked om sin inställning till kommunisterna. Till och med president Eisenhower föreföll benägen för eftergivenhet av hänsyn till partiets enighet. Men bladet började vända sig, sedan armén snabbt gått till motangrepp. McCarthy anklagades för att jämte sin främste medhjälpare Roy Cohn ha utövat påtryckningar på armén för att vinna orättmätiga förmåner åt sin andre assistent, värnpliktige David Shine. Wisconsinsenatorn beskyllde i sin tur Stevens för ”utpressning”. Senatsutskottet såg sig slutligen nödsakat att un der en annan, tillfällig ordförande utreda saken. De nya förhören gav visserligen inte något formellt entydigt resultat, men under proceduren avslöjades inför nationen McCarthys och hans hantlangares skrupelfrihet och hutlösa uppträdande. I början av hösten hemställde ett speciellt, blandat utskott enhälligt till senaten att uttala klander mot den man, som länge lyckats hålla tusentals högt uppsatta medborgare i skräck. Vid slutvoteringen i början av december fördömdes McCarthy med stor majoritet för att ha kränkt senatens värdighet. Några formella förändringar i senatorns ställning medförde inte utslaget, men han stod moraliskt brännmärkt och därtill var han som följd av demokraternas seger vid kongressvalen i november tvungen att uppge ledningen för undersökningsutskottet på nyåret. McCarthys reaktion blev ett våldsamt angrepp mot president Eisenhower personligen. Detta föranledde till och med den yttersta partiflygeln att ta avstånd från senatorn trots att den givit McCarthy sitt stöd vid omröstningen i senaten. Efter utslaget bekräftades det att McCarthys aktioner inte i något enda fall verkligen hade lett till att en kommunistisk spion eller agent hade blivit fast. 323