Efter lunchen följde staden Amsterdams hyllning, framförd av borgmästaren dr Arnold d’Ailly, som bl. a. varmt tackade för Sveriges livsmedelshjälp till Hollands svältande folk i den tyska ockupationens slutskede och för hjälpen efter översvämningskatastrofen vintern 1953. Kl. 16 gav Amsterdams handelskammare en mottagning för Sveriges kungapar samt drottning Juliana och prins Bernhard ombord på rederi a.-b. Nederlands ”Oranje”, som går i trafik mellan Amsterdam och Java och som med sina 20 000 ton är stadens flaggskepp. Som minnesgåvor fick kungaparet här var sitt ankare i briljanter och kung Gustaf Adolf dessutom ett grekiskt fynd från Kartago från tiden 410—360 f. Kr. samt en holländsk medalj präglad 1655 vid invigningen av det dåvarande rådhuset, det nuvarande kungl. slottet. Sedan kungaparet i slottet tagit emot diplomatiska kåren avslutades dagen med galamiddag. Vid denna hälsade drottning Juliana sina kungliga gäster med följande ord: Eders Majestät! När jag framhåller, hur lyckliga min make och jag är över att få hälsa Edra Majestäter välkomna här i dag som våra gäster, gör jag det med förtroende även i hela det holländska folkets namn, vilket hyser alldeles särskilt varma känslor ej endast av vänskap utan även av tacksamhet mot det svenska folket. Edra Majestäter har redan haft rikliga tiHfällen att själva övertyga Eder om detta förhållande under loppet av denna första dag bland oss. Vi är i Holland även glada att Ni avlägger ett personligt besök hos oss efter Eder tronbestigning — efterträdande en fader, vördnadsvärd i ålder och ännu mer vördnadsvärd på grund av sina framstående egenskaper, vilka kom honom att bli avhållen av alla. Starka band av tillgivenhet har alltid bundit min familj till Edra föräldrar och övrig släkt. Nära förbindelser har existerat sedan många århundraden tillbaka mellan våra länder, och många och fruktbärande kontakter har därvid knutits. I särskilt hög grad väcktes vår beundran för det svenska folket vid dess visade sympati och storsinthet inför katastrofer som vederfarits andra folk. Två gånger under senare tid har Sverige visat sig vara en vän i nöden på ett storartat sätt. Under de hårda krigsåren gick våra öden vitt skilda vägar, men vi hoppades att den förståelse som städse funnits mellan Sverige och flertalet av Europas övriga länder skulle bestå. Detta har i rikt mått tagit sig uttryck i det svenska folkets känslor av gemenskap med andra folk, något som särskilt vi i Nederländerna fått bevis på. Ty det var påtagligt med vilken beredvillighet Ni skyndade till vår hjälp. Under kriget sände Ni oss bröd och räddade därigenom livet på många som var på väg att svälta ihjäl. När översvämningen inträffade visade Ni åter prov på Edert varma hjärtelag genom att igångsätta en storartad aktion för att lindra vår nöd. Vi är alltid glada att komma i kontakt med vår nära vän, Sverige, på Europas och världens mötesplatser. Om vi inte möter Sverige på alla dessa fora, så måste vi dock trösta oss med tanken att ett visst avstånd måhända skärper blicken för de problem inför vilka vi alla ställs. Jublande och hurrande barn hälsade svenska kungaparet vid ankomsten till trädgårdsanläggningarna i Keukenhof. 29