”Eleni”-affären En sjöfartsaffär som under året tilldrog sig stor uppmärksamhet gällde stockholms-fartyget Eleni, som under hela året blev liggande i den västafrikanska hamnen Lagos utan möjlighet att självt ta sig därifrån. Affärens förhistoria utspelades visserligen under 1954 men dess bedrövliga detaljer blev allmänt kända först under 1955. ”Eleni”, ett fartyg på 3 700 ton dw, byggt 1923 i Holland, hade något år legat upplagt i Antwerpen, då det i maj 1954 förvärvades av den stockholmske redaren kapten Richard Törnqvist, vilken efter nödtorftiga reparationer på maskineriet till en början själv förde fartyget. I augusti 1954 anställdes i Manchester kapten Nils Jacobsson som befälhavare men utan att mönstra som sådan, då redaren fortfarande var chef ombord. Kaptenen omtalade vid sjöförhör i Stockholm den 6 oktober 1955 att ”Eleni” vid hans tillträde var illa åtgånget. Smörjoljesystemet var igengrott, den använda oljan av mycket dålig kvalitet och mycket förorenad, pumparna bristfälligt reparerade etc. Maskineriets dåliga skick medförde täta ombyten av maskinbefäl och till slut fick efter dispens från fartygsinspektio-nen anställas en maskinchef som saknade behörighet. Innan kapten Jacobsson definitivt mönstrade på som befälhavare tilltvang han sig redarens löfte om reparation i Karlskrona. Där fanns emellertid ingen kajplats, varför rederiet den 17 oktober fick dispens för avgång trots att av fartygsinspektionen förut krävda reparationer ej gjorts. Härifrån startades sedan den resa med cementlast till västafrikanska hamnar som slutade med att ”Eleni”, sedan lasten lossats, fick maskinhaveri och måste söka hamn i Turbinångaren Eleni av Stockholm. Lagos i december 1954. Här konstaterades, att turbinlagren var helt nedkörda jämte andra allvarliga skavanker. Maskinpersonalens försök att reparera skadorna visade sig fruktlösa och på kaptenens vädjan till rederiet om hjälp nedsändes en holländsk turbinexpert, som ej kunde göra annat än rekommendera bogsering till europeisk hamn. Senare sändes svenska montörer ned för att söka få fartyget sjödugligt men även de misslyckades. Då hade ”Eleni” legat fem månader i Lagos och dess besättning hade börjat att i olika omgångar lämna fartyget. På fråga förklarade kapten Jacobsson vid sjöförhöret, att han inte kunde påstå att ”Eleni” ej var sjövärdigt vid avgången från Karlskrona. Dessutom hade ju fartygsinspektionen gett rederiet tillstånd att avgå och mot det beslutet kunde kaptenen ej protestera. Ripjägarens underbara räddning En 23-årig ripjägare Evert Stenmark från Umasjö i Västerbotten blev lördagen den 22 januari begravd under ett snöskred i närheten av Nedre Ältsvattnets sydspets sex mil norr om Tärnaby. Först åtta dygn senare, söndagen den 30:e, upptäcktes S. av en av de spaningspatruller som sänts ut att leta efter honom. Stenmark hade under ripjakt överraskats av snöskredet, som inte var särskilt stort, och pressades omkull så olyckligt, att han blev liggande på magen med benen hårt vridna i de stumma slalombindningarna. Så småningom lyckades han få loss armarna och kunde skrapa bort snön från ansiktet och bröstet; på en kvist av en fjällbjörk fäste han en röd biobiljett och kunde pressa upp kvisten genom snötaket. Detta blev hans räddning då det var kvisten som varskodde patrullen. Under hela tiden livnärde sig S. av barken från en fjällbjörk som slitits loss vid raset samt av de fyra ripor han fångat före olyckshändelsen. S. var starkt fysiskt medtagen men hans andliga vigör var påfallande god. I helikopter fördes S. till Tärnaby sjukstuga men sändes efter ett dygn till Umeå lasarett varefter han i slutet av mars intogs på Akademiska sjukhusets i Uppsala plastikkirurgiska avdelning. Avdelningschefen där, docent Tord Skoog, betecknade fallet som unikt och förklarade att man på avdelningen aldrig tidigare haft en patient med så svåra köldskador. Trots detta lyckades man rädda Stenmarks förfrusna fötter och den 2 september kunde ripjägaren åter träda över hemmets tröskel. 62