FRIKYRKOKRÖNIKA 1955 Av socialsekreterare EINAR RIMMERFORS Ett gemensamt frikyrkligt pastoralinstitut torde vara ett av de mest påtagliga och betydelsefulla resultaten av Frikyrkliga Samarbetskommitténs arbete under 1955. Genomförandet av detta vittsyftande beslut, bakom vilket stod åtta svenska frikyrkosamfund, visade att gemenskapen var stark och målmedveten, trots att man beslöt att för tillfället skrinlägga tanken på ett svenskt frikyrkoförbund. Förslaget om ett dylikt förbund, som möjligen kunde ha blivit ännu ett steg på vägen till en förenad svensk frikyrka, gick under året på omröstning till de åtta anslutna samfunden. Endast de tre största, som också längst tillhört gemenskapen, nämligen Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige, var mogna för detta nya steg. Under sådana omständigheter stannade man för att inom den nuvarande organisationen praktisera, som det heter i protokollet, ”ett fortsatt och utbyggt frikyrkligt samarbete”. Planläggningen av det frikyrkliga pastoralinstitutet pågick sedan 1949 med syfte att erbjuda frikyrkopastorerna en gemensam teologisk utbildning på vetenskaplig nivå, som påbyggnad av respektive samfunds pastorsutbildning. Studiekurserna är upplagda med speciell hänsyn till de praktiska arbetsförhållandena. Den direkta undervisningsverksamheten handhas av en studienämnd, där institutets föreståndare, teol. dr Harald Lindström, är ordförande. Övriga ledamöter är docent Erik Ingelstam, pastor Nils Hammenfors, studierektor K. J. Sparrman och missionsföreståndare Knut Svensson. För de viktigaste studieämnena svarar teol. dr Harald Lindström, teol. lic. Torsten Bergsten, fil. kand. Göran Dalström, teol. och fil. kand. Thorvald Källstad, fil. lic. Erland Sundström samt teol. och fil. lic. Ivar Wennfors. Studierna bedrivs som självstudier med lärarna som handledare. Verksamhetens fasta punkt blir en årligen återkommande sommarkurs. För diplom från institutet fordras godkänt i minst fyra ämnen, därav obligatoriskt biblisk teologi och endera av ämnena kyrkohistoria och systematisk teologi. Frikyrkliga Samarbetskommitténs sekreterare, fil. mag. Olle Engström, övergick till lärargärningen och efterträddes i sekretariatet av pastor Bo Swedberg. Vid sekreterarskiftet, som skedde vid årsmötet hösten 1955, betygades samarbetskommitténs stora tacksamhetsskuld till sekr. Engström för det inspirerande och idérika arbete han nedlagt inom den svenska frikyrkorörelsens samarbetsorgan. I remissyttranden eller inlagor i annan ordning gav samarbetskommittén under året sin mening tillkänna i ett stort antal betydelsefulla ärenden. Här må endast nämnas frikyrkopastorernas tystnadsrätt inför domstol, förslag till ny jordfästningslag, frågan om kristendomsundervisningen och skolans morgonböner, förslag till allmän ordningsstadga samt televisionsutredningen och radions omorganisation. Stockholms hemsysterskola, som är frikyrkorörelsens egen, firade under året sin tioårshögtid. Starten skedde den 2 mars 1945, på initiativ av föreståndarinnan Louise Eriksson samt doktorerna Georg Palmær och Gottfrid Thorell. Under tioårsperioden tillfördes i runt tal tvåhundra långtidsutbildade hemsystrar från Stockholms hemsysterskola hemvårdarinnekåren. Inom respektive samfund kännetecknades året av en jämn och god utveckling. Enligt ekonomidirektör Sven Löfbergs meddelande vid 1955 års generalkonferens hade Missionsförbundets församlingar och ungdomsgrupper under föregående verksamhetsår en kassaomslutning på över 31 miljoner kronor. Missionsfältet 90