nadsbranschen, liksom året förut hade svårare att hävda sig. Produktionen inom järn- och metallindustrien steg med 14 (f. å. 6) procent. Ökningen avsåg helt järn- och stålindustrien, där den befintliga kapaciteten kunde utnyttjas till 90 procent, sedan inkörningssvårigheterna för den utbyggda produktionsapparaten övervunnits. Produktionen inom verkstadsindustrien steg med cirka 7 (f. å. cirka 5) procent. För träindustrien blev produktionsresultatet i stort sett oförändrat (-f- 4 procent) jämfört med 1954. Den fortsatta exportkonjunkturen för massa- och pappersindustrien gav upphov till en produktionsstegring om cirka 7 (f. å. 15) procent, medan produktionen inom livsmedelsindustrien steg med 4 (f. å. 1) procent. Även läder- och skoindustrien nådde ett något bättre resultat än under 1954, medan det däremot för textil- och sömnadsindustrien förelåg en produktionsminskning på ungefär 5 procent. Samtidigt medförde den ökade efterfrågan på järnmalm, främst från exportmarknaderna, en med 12 procent höjd brytning efter en nedgång året förut om cirka 13 procent. Byggnadsverksamhetens ökade bidrag till bruttonationalprodukten stannade vid cirka 3 procent mot en ökning på cirka 8 procent ett år tidigare. Produktionsökningarna under 1955 möjliggjordes bl. a. genom ett stigande antal sysselsatta jämte de produktivitetsvinster, som mognat fram i samband med investeringar. Tillskottet på arbetskraft blev betydligt större än jämfört med de närmast föregående åren eller cirka 25 000 personer. Den redan förut låga arbetslösheten sjönk med ytterligare cirka 4000, medan de i Sverige yrkesverksamma utlänningarna lämnade ett bidrag om drygt 10000 personer. Genom en fortsatt avgång från jordbruket på ytterligare 20 000 personer kunde de övriga näringsgrenarna under 1955 alltså tillföras drygt 40 000 personer. Jordbrukets samlade bidrag till bruttonationalprodukten sjönk från 1954 till 1955 med cirka 300 milj. kr. eller med cirka 10 procent. Enligt jordbruksnämndens beräkningar minskade produktionen av vegetabilier med 18 procent och för animaliska livsmedel med 2 procent. En minskning på 6 procent för mjölk och mejeriprodukter kompenserades i någon mån av ökad produktion av kött och fläsk samt av ägg. Sysselsättningen inom handeln och samfärdseln ökade uppskattningsvis under 1955 med 8 000 respektive 5 000 man, och deras sammanlagda bidrag till bruttonationalprodukten beräknades till försiktigt räknat cirka 500 milj. kr. — en ökning från föregående år med cirka 5 procent. Enligt konjunkturinstitutets preliminära beräkningar var den totala investeringsverksamhetens omfattning 3—4 procent större under 1955 mot cirka 9 procent året förut. Räknat i 1954 års priser motsvarade detta en ökning från 13,9 till 14,4 miljarder kronor. Jämfört med de närmast föregående åren innebar detta en inte oväsentlig dämpning av expansionstakten. Från 1952 till 1953 ökade investeringarna nämligen med omkring 12 procent och från 1953 till 1954 med cirka 8 procent. Ökningstakten var under 1955 med andra ord lägre än den genomsnittliga för investeringarna under hela efterkrigstiden — ungefär 5 procent per år räknat från 1946 till 1954. Äv den uppskattade totala investeringsökningen på 500 milj. kr. kom närmare 200 milj, på byggnader och anläggningar, medan drygt 300 milj. kr. bestod av investeringar i maskiner och transportmedel etc. För byggnader och anläggningar var ökningen knappt 21^ procent och för övriga investeringar cirka 5 procent. Medan de privata investeringarna svarade för cirka 260 milj. kr. av den beräknade investeringsökningen, utgjorde motsvarande siffror för statliga och kommunala investeringar 120 resp. 110 milj. kr. 120