kommentarerna i pressen framgick att det var något av en chock för allmänheten att livsmedelspriserna nu återigen skulle stiga. Dagspressen kommenterade läget under rubriker såsom ”Priset för sommarvädret”, ”Nödårets konsekvenser”, ”Missväxthjälpen”, ”Semestersommaren svår för jordbruket”. Av det stora beloppet skulle jordbruket enligt den s. k. 4-procentsregeln bära 165 milj. kr. i självrisk och av de återstående 340 miljonerna beviljade riksdagen 100 milj, i form av subventioner. Resten måste tas ut genom nya prishöjningar på livsmedlen. Prishöjningarna på ett belopp av cirka 239 milj. kr. fördelade sig på följande sätt för de viktigaste livsmedlen: Konsumtionsmjölken steg med ytterligare 6 öre/liter (förut 8 öre), grädden med 10 öre/liter, ost med i genomsnitt 10 öre/kg, smör med 75 öre/kg. Medelprisnivån för kött och fläsk under det nya regleringsåret höjdes med i genomsnitt 31,5 öre/kg och slutligen ökade priset på ägg med 15 öre/kg och matpotatis med 2 öre/kg. För jordbrukarna betydde de här angivna prisförskjutningarna främst en inte oväsentlig förbättring av animalieproduktionens lönsamhet. Kontentan av den katastrofalt dåliga skörden i vissa delar av landet blev att brödsäden knappt räckte till att effektuera redan gjorda exportåtaganden och att kostammen minskade med ungefär 70 000 djur. Det tidigare stora smöröverskottet blev 1955 inget problem och man befarade en minskning i fläskproduktionen med cirka 10 procent. Samtidigt väntades foderimporten öka med cirka 160 milj. kr. Frågan om skördeskadeförsäkringar Frågan om reglering av skördeskadorna diskuterades livligt i pressen. Man följde jordbruksnämndens förslag att utdela arealbidrag med 57 milj. kr. i de mest utsatta områdena, 21 milj, i extra leveranstillägg på mjölk i ungefär samma områden och cirka 20 milj. kr. i kontantbidrag till jordbrukare, där stödlånen inte gav tillräcklig hjälp. Med denna fördelning utfylldes i stort subventionsbeloppet på 100 milj. kr. Jordbruksministern tillsatte en utredning angående frågan om skördeskade-försäkring. Tanken att jordbrukarna själva genom någon lämplig form av skörde-försäkring skulle kunna gardera sig mot skördeskador av större omfattning diskuterades livligt. Jordbrukets utredningsinstitut hade studerat liknande problem i USA, där det mest använda sättet för hjälp hittills var stödlån och även vissa direkta bidrag. Frivillig och ej obligatorisk anslutning till försäkring ansågs bäst för vårt land och den kollektiva var den billigaste försäkringsformen. I utlandet var jordbrukarnas självrisk 40—50 procent och premierna i USA var 4—6 procent av skördevärdet, trots att staten bar hela administrationskostnaden. Av de förberedande undersökningarna kunde man dra slutsatsen att en skördeförsäkring vore värdefull men att den naturligtvis inte behövde utesluta andra stödformer vid allvarliga skördekatastrofer. Nytt prisregleringssystem Vid höstriksdagen behandlades propositionen om det nya regleringssystem, som från 1 september 1956 skulle avlösa det sedan 1947 tillämpade. Därmed avgjordes den förkättrade jordbrukskalkylens öde. I korthet innebar det nya prissättnings-systemet följande: Prisstödet åt jordbruket fastställdes för en period av tre år och vid periodens början bestämmes i princip för varje produkt en importavgift, som sedan inte kan ändras så länge inlandspriset ligger inom vissa gränser. 130