Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Musik och dans. Av Kajsa Rootzén
- Konsertverksamheten i andra städer
- Musikdramatiska tilldragelser
- Balett och dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konserter på olika platser i länet, och därjämte av Julliardkvartetten och Lübecker-Trio. Vid en
konsert gästspelade Virtuosi di Roma. Konstnärlig ledare och ordinarie dirigent var som förut
Ingvar Lidholm. Som solister framträdde bl. a. violinisterna Bruno Eichenholz (orkesterns
konsertmästare) och George Raymond samt cellisten Ingemar Berg (med en cellokonsert av Malipiero).
I övrigt kan bokföras att Lidingö musiksällskap vid en konsert i november presenterade ett nytt
svenskt körverk: Daniel Halidéns ”Samothrake”; att Ronneby musiksällskap firade sitt
sextioårs-jubileum (februari) och Allmänna sången i Uppsala sitt hundratjugofemårsjubileum (november);
att den göteborgska Lodolakören (ledd av Gösta Wahlström) vann andra pris vid internationella
körfestivalen i Hilversum, Holland, och den likaledes göteborgska damkören Pro Musica fick första
pris i den internationella tävlingen i Llangollen, Wales. I radio debuterade i juni Radiotjänsts
skol-orkester under ledning av Sven-Erik Bäck.
Musikdramatiska tilldragelser
Årets mest ”sensationella” evenemang på Kungl. teatern var onekligen framförandet av
Paul Claudels och Arthur Honeggers oratorieverk ”Jeanne d’Arc på bålet” i regi av Roberto
Rossellini och med Ingrid Bergman i titelrollen. Föreställningen, som föregåtts av en
uppseendeväckande reklam och hade premiär den 17 februari, spelades inalles tjugotvå gånger för fulla hus
och blev alltså avgjort en publiksuccé. Rent konstnärligt måste den emellertid — trots verkets
valörer och bra insatser av dirigenten Stig Westerberg samt Anders Näslund (som Dominicus) —
betecknas som ett fiasko. Artistiskt betydligt intressantare och värdigare var premiären (17 mars) på
Rolf Liebermanns ”Penelope” i Bengt Petersons regi, med Birgit Nilsson i titelrollen och Sixten
Ehrling som dirigent. Denna opera gavs sju gånger.
Under höstterminen presenterades en nyinstudering av Wagners ”Mästersångarna” med Sigurd
Björling och Anders Näslund (ffg) som Hans Sachs resp. Beckmesser och Aase Nordmo-Lövberg
som Eva; regi: Peterson, musikalisk ledning: Ehrling. Dessutom återupptogs Gunnar de Frumeries
”Singoalla” med Kerstin Meyer (ffg) i titelrollen.
Vårens operett på nationalscenen blev Offenbachs ”Orfeus i underjorden” i regi av Göran Gentele,
dekor av Tor Hörlin och med Westerberg som dirigent, och den spelades över fyrtio gånger. Dessutom
gavs några föreställningar av Strauss’ ”Läderlappen”.
Den stående operarepertoaren var jämförelsevis begränsad. Som ordinarie föreställningar (enstaka
matineer alltså oräknade) gavs ”Carmen” 19 ggr (den 3 mars för tusende gången i Stockholm),
”Tosca” 10 ggr, ”Bohème” samt ”På Sicilien” och ”Pajazzo” vardera 9 ggr, ”Rigoletto” 8 ggr,
”Figaros bröllop” 7, ”Barberaren i Sevilla” och ”Singoalla” vardera 6 ggr, ”La Traviata” och
”Arnljot” 4, ”Aida”, ”Othello” och ”Mästersångarna” 3, ”Salome”, ”Madame Butterfly” och ”Simson
och Delila” 2 samt ”Parsifal” och ”Hoffmanns äventyr” vardera en gång. Förutom vid den
traditionella genomgången av ”Nibelungen Ring” spelades ”Valkyrian” ytterligare 3 ggr och ”Ragnarök”
en gång extra. Balettrepertoaren omfattade ”Törnrosa” (26 kvällsföreställningar plus några matineer),
”Svansjön” (7 ggr), ”Giselle” (3 ggr) samt Cullbergbaletterna ”Medea”, ”Fröken Julie” och ”Romeo
och Julia” (jfr under rubriken Balett och dans).
Ett gästspel av Pekingoperans ensemble omfattade sju föreställningar. Gästspelande solister var
Lucine Amara, Jussi Björling, Ebbe Cornelie, Per Grundén, Erich Kunz, Mariano Stabile och
Lawrence Winters. Årets debutanter: Margareta Hallin (som Rosina i ”Barberaren”) och Sven Erik
Vikström (titelrollen i ”Orfeus i underjorden” samt David i ”Mästersångarna”).
Oscarsteatern i Stockholm spelade under vårterminen Kålmåns ”Csardasfurstinnan” och
tog för höstsäsongen upp Hervés ”Lilla helgonet” i regi av Ivo Cramér, med Sonja Stjernquist
i titelrollen och Håkan von Eichwald som dirigent.
Stora teatern i Göteborg framförde i april Liebermanns ”Penelope” med Margareta Bakker
i titelrollen; iscensättningen densamma som i Stockholm. Teaterns operettrepertoar utgjordes av
Zellers ”Fågelhandlaren”, Cole Porters ”Can-Can”, Kålmåns ”Csardasfurstinnan”, Julian Siades
”Salad Days” och Heubergers ”Operabalen”. Som dirigenter för föreställningarna alternerade
Styrbjörn Lindedal och Carl Rune Larson.
Malmö stadsteater upptog på sin musikdramatiska repertoar ”Madame Butterfly”
(februari) och Martinus ”Komedi på en bro” (oktober) samt som operetter Strauss’ ”En natt i
Venedig” (regi: Josef Halfen) och ”Zigenarbaronen” (regi: Ivo Cramér) och Lehårs ”Leendets land”
(regi: Poul Kanneworff).
Riksteaterns operaturné i början av året hade som program Mozarts ”Trollflöjten”. Operetter
i repertoaren var ”Csardasfurstinnan” och ”Läderlappen”.
Därutöver kan noteras att Stockholms studentteater gav ett par föreställningar av Monteverdis
”Poppeas kröning”.
Balett och dans
Kungl. teatern återupptog i sin repertoar Petipas och Tjajkovskijs helaftonsbalett ”Törnrosa”,
som hade sin reprispremiär den 13 januari. För den koreografiska nyinstuderingen svarade Mary
Skeaping och för dekoren Yngve Gamlin. I titelrollen alternerade Elsa-Marianne von Rosen,
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:56:11 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1955/0164.html