IDROTTS LIVET 1955 Av redaktör OLOF GROTH Det svenska idrottslivet karakteriserades 1955 av de många landskamperna och de många nederlagen, av en ökad bredd i många idrotter men ett allt mindre antal internationellt lysande stjärnor, av ökade siffror för tips och totali-sator och av allt flera förstklassiga idrottsanläggningar såsom idrottshallarna i Halmstad och Eskilstuna, simstadion i Härnäs och konstfrusna isbanor i Göteborg, Bofors, Södertälje samt i Johanneshov i Stockholm. Antalet landskamper var det största som någonsin förekommit eller 199. Av dessa vann Sverige 116, fick 11 oavgjorda men förlorade icke mindre än 72, som också betecknade ett nytt rekord. I jämförelse med året förut innebar dock antalet segrar en ökning med 15. Speciellt de stora grenarna fotboll och fri idrott hade ett dåligt år även om landskampssäsongen för fotbollens del slutade rätt hyggligt med de hedersamma siffrorna 2—4 mot Ungern och med seger över Portugal i Lissabon med 6—2. Internationellt sett dominerades idrottsåret kraftigt av de östeuropeiska länderna, speciellt Sovjet och Ungern. Den statligt dirigerade och understödda idrotten i dessa länder liksom i de tidigare i idrottsligt avseende underutvecklade Polen, Tjeckoslovakien och Rumänien gick ytterligare framåt. Särskilt ryssarna och de Trefaldig svensk seger i korta häckloppet i landskampen mot Finland. De vittröjade svenskarna är från innerbanan Kenneth Johansson, P. E. Johansson och Jan Carlsson. 233