När den socialdemokratiska regeringen med Hans Hedtoft som statsminister trädde till på hösten 1953 hade den borgerliga minoritetsregeringen (med Erik Eriksen som statsminister) förvandlat ett valutaunderskott på 700 milj, kr., som uppstått under Hedtofts första regering, till ett överskott på 400 milj. kr. Denna valutareserv försvann under loppet av knappt ett år, och 1954 slutade med en valutaskuld till utlandet på 172 milj. kr. efter ett underskott i handelsbalansen på 1 475 milj. kr. mot 780 milj. kr. 1953. Under 1955 lyckades man begränsa underskottet i utrikeshandelsomsättningen till ungefär samma storlek som 1953, och mot alla förmodanden ökade valutaskulden inte. Denna förbättring i valutaställningen ägde rum efter årets mitt, men när statsminister H. C. Hansen övertog regeringsansvaret var valutasituationen hotande. Valutaskulden steg under årets tre första månader till närmare 300 milj, kr., och vid halvårsskiftet var den 412 milj. kr. mot föregående år ett tillgodohavande på 23 milj. kr. Juli var den första månaden sedan december 1953 som visade ett exportöverskott, cirka 10 milj, kr., och under de följande månaderna var utvecklingen så positiv, att valutaskulden i stället för att, som man fruktat, stiga med 500 milj. kr. var oförändrad vid årets utgång. Nya indirekta skatter För att nå detta resultat föreslog regeringen i mars en lång rad nya indirekta skatter och acciser, som under loppet av två år skulle minska den inhemska köpkraften med 1 miljard kr. Acciserna drabbade varor som tändstickor, bensin och bilar, och kaffetullen och järnvägstaxorna höjdes. De borgerliga oppositionspartierna, venstre och konservativa folkpartiet, motsatte sig dessa traditionella propositioner och föreslog i stället att man skulle stoppa statens billiga lån till byggverksamheten och göra andra större begränsningar i statsutgifterna, vidare skulle man hålla nya indirekta skatter utanför det löneregler ande prisindexet och göra en paus i de sociala reformerna men i gengäld sänka de direkta skatterna. Regeringsförslaget antogs dock av riksdagen med 89 röster (socialdemokraterna, de radikala och f. finansministern professor Torkil Kristensen, venstre) mot 86. Stor industriexport Icke blott begränsningen av köpkraften, som ägde rum utan att i allvarlig grad hämma sysselsättningen, utan även upprätthållandet av den strama kreditpolitiken, vilket inleddes av Nationalbanken sommaren 1954 med höjningen av diskontot till 514 procent, medverkade till den gynnsamma utvecklingen. Härtill kom ytterligare den förbättring i utrikeshandelns bytesförhållande som uppstod i och med prishöjningarna på danska jordbruksprodukter på den brittiska marknaden: ett resultat av de dansk-brittiska långtidshandelsavtalens upphörande, varigenom bacon- och smörexporten kunde avsättas till den fria marknadens högre priser. Och slutligen tillkom ett betydande uppsving för den danska industri-exporten vars värde steg med cirka 500 milj. kr. till cirka 2,6 miljarder kr., motsvarande 65 procent av jordbruksexportens värde eller 40 procent av det sammanlagda exportvärdet. Regeringen rekonstrueras I augusti genomfördes den länge väntade rekonstruktionen av regeringen. Till vice utrikesminister utnämndes Social-Demokratens mångårige utrikesredaktör 336