PRESIDENT KEKKONENS OFFICIELLA SVERIGEBESÖK Knappt fyra månader efter den brittiska drottningens statsbesök gjorde sig Stockholm berett att hälsa ännu en statschef välkommen, denna gång Finlands nyss valde president Urho Kekkonen. I den välkomsthälsning som Svenska Dagbladet riktade till presidenten hette det bl. a.: Ett statsbesök i vedertagen mening har en finländsk president endast en gång tidigare avlagt i Sverige. Det skedde 1925, då den unge L. K. Relander såsom representant för den endast sex år gamla republiken besökte Sverige och här möttes av en omisskännlig värme och sympati. Tio år senare gjorde den populäre och färgstarke Per Edvin Svinhufvud en inofficiell men livligt uppmärksammad visit. Nästa gång en president från Finland kom till Sverige var det som kung Gustafs officielle gäst, men anledningen till besöket och de former under vilka det ägde rum skilde sig i hög grad från ett vanligt statsbesöks. Det var i oktober 1939, då de fyra nordiska statsöverhuvudena träffades för att dryfta den fara som det på hösten utbrutna andra världskriget innebar även för Norden. Det är knappast för mycket sagt att Finlands dåvarande president, Kyösti Kallio, blev mötets centralgestalt. Hans land hade redan utsatts för den ryska politiska aktion som inom kort skulle utlösa vinterkriget. Hyllningarna för Kallio blev i sin nästan sydländska livlighet en oförglömlig manifestation från den stockholmska befolkningens sida. När Urho Kekkonen nu besöker Sverige kommer han icke att bli föremål för en uppmärksamhet av samma slag som kom president Kallio till del under de skickelsedigra höstdagarna för 17 år sedan. Anledningen till det lugnare mottagande som kan väntas är glädjande för både honom själv och hans land. Kallio var i Stockholm som representant för ett folk som stod vid krigets rand; det mörka hot som vilade över det lilla Finland kom snart sagt varje svensks hjärta att flöda över av medkänsla och önskan att hjälpa. President Kekkonen gör sin visit i Sverige såsom företrädare för en nation, som efter två krig och många år av faror, ovisshet och kringskuren handlingsfrihet har förunnats återvända till i stort sett normala förhållanden. Tjutande välkomsthälsning Med tjutande reaplan hälsades det finska presidentparet Kekkonen, när de den 2 oktober klockan 11.00 flög in över svenskt territorium till sitt första statsbesök. Eskorterade av 100 plan ur svenska flygvapnet — ”flygande tunnor” och en division Hawker Hunters — anlände de till Bromma, där presidentparet mottogs av svenska kungaparet, medlemmar av den kungliga familjen, stats- och utrikesministrarna, riksdagens talmän, Finlands ambassadör, överståthållaren, överbefälhavaren m. fl. Med bilar for man in till Stadshuset, varifrån presidentparet tillsammans med konung Gustaf Adolf och drottning Louise i kortege for till Slottet längs gator, över vilka de svenska och finska flaggorna vajade. I bilar följde finske utrikesministern Ralf Törngren och uppvaktningen. Trupper och fem musikkårer paraderade längs kortegevägen, som kantades av folk som ville hylla det finska statsöverhuvudet. Kortegens väg gick över Tegelbacken (Stockholms vid tillfället absolut mest tillstökade plats) —Rödbotorget—Gustaf Adolfs torg—Norrbro—Skeppsbron och Slottet. Arrangemanget var knappast ur någon synpunkt tilltalande men dessvärre nödvändigt. På kvällen ankomstdagen ägde galamiddag rum i Vita havet. Den serverades för omkring 150 personer. Och före galadinén traditionell sångarhyllning på Lejonbacken. När måltiden pågått en stund var tiden mogen för de officiella talen. Konungen började med att hälsa presidenten välkommen: — Med största tillfredsställelse och glädje mottog vi här i Sverige meddelandet att republiken Finlands president åtföljd av sin maka ämnade hos oss avlägga ett officiellt besök, yttrade konungen. Ty de band som förenar de båda folken är av ett särpräglat slag, fortsatte han. I långliga tider delade vi framgång och motgång med varandra. Få är de folk vilkas historia kan uppvisa mera 38