uppriktigaste och varmaste önskan om välgång och lycka för Eder personligen, herr president, liksom för Eder maka samt för det land, Finland, vars främste representant Ni är. Må vårt kära broderfolk gå en fredlig och lycklig framtid till mötes! Jag höjer mitt glas till en välgångens skål för Republiken Finlands president, för fru Kekkonen samt för Finlands land och folk, slutade konungen. Presidentens svarstal: — Med djup tacksamhet och glädje har jag lyssnat till de hjärtliga ord Eders. Majestät velat rikta till mig och Finlands folk, då jag nu avlägger ett officiellt besök i Sveriges huvudstad, yttrade president Kekkonen. Min hustru och jag har emotsett detta besök med stor och verklig glädje. Jag har i dag ett kärkommet tillfälle att göra mig till tolk för de känslor av uppriktig vänskap som Finlands folk hyser för grannarna och vännerna på denna sidan Bottenhavet, fortsatte presidenten. Det är i sanning ett särpräglat förhållande som råder mellan våra folk. De århundraden under vilka ingen riksgräns skilde våra länder ledde till en i många avseenden likartad eller rent av lika utveckling. Då tillkom en gemenskap i stort och smått, från samhällsskickets grunder till en mängd särdrag i seder och bruk, i sättet att se och i sättet att bedöma. Det är länge sedan den statliga gemenskapen upplösts. De yttre förhållandena har inte varit desamma för Finland och Sverige, och våra folks målmedvetna strävan att yttermera odla var sin nationella egenart har givetvis lett till att utvecklingen i Finland i flera avseenden blivit en annan än i Sverige. Men än i dag har vi i mycket, och kanske i det väsentligaste, en gemensam grund för människornas tillvaro i våra länder. Närmast går tanken till samhälls- och rättsordningen, till den lagbundna friheten och till aktningen för den enskildes rätt. Vi har med glädje följt den gärning som Sveriges folk utfört i fredliga värv, och vi lyckönskar Sverige till de förnämliga resultat som därvid uppnåtts. Spontan och stark är den strävan till samverkan som besjälar snart sagt oräkneliga medborgar-grupper och yrkeskårer i våra länder. Denna strävan bildar den naturliga och hållbara grunden för det samarbete mellan statliga institutioner, som under de senaste åren utsträckt sig till vitt skilda områden, från lagstiftning till samfärdsel och från socialvård till kulturella värden. Vi känner i Finland en särskild glädje över att med Sveriges och det övriga Nordens folk inom Nordiska rådets ram dryfta våra synpunkter på ärenden, som är av betydelse för oss alla, och att undersöka betingelserna för gemensamma lösningar av gemensamma problem. Vi har i många år med tacksamhet emottagit värdefulla yttringar av den sympati och det intresse som Sveriges konungahus och det svenska folket visat oss. Jag avser härmed icke minst den ovärderliga humanitära hjälp vårt folk erhållit under svåra tider. Denna gärning saknar förvisso ett motstycke i förhållandet stater emellan. Den har i hög grad varit ägnad att på ett verkningsfullt sätt komplettera det officiella samarbetet och därmed stärka samhörighetskänslan mellan våra folk. De nära personliga kontakter som då tillkommit binder i dag och framdeles bygd vid bygd och människa vid människa. Finlands folk tillönskar av hjärtat Eders Majestäter personligen och Sveriges idoga och högtstående folk välgång och lycka. Jag höjer mitt glas till en skål för Eders Majestät, Hennes Majestät Drottningen, det svenska Konungahuset, för Sveriges land och folk, yttrade president Kekkonen till sist, Fulltecknat dagsprogram Onsdagens program var fulltecknat i överkant för presidentparet. Det inleddes med besök vid Livrustkammaren och Nordiska museet och gav en av museets vaktmästare anledning att om presidenten uttala den meningen, att han var lika intresserad av vad han fick se som ”våran kung” — ett verkligen högt betyg. Efter en visit på Waldemarsudde ställdes färden till Skansen varefter gästerna bereddes en stunds vila före nästa programpunkt: Stockholms stads lunch på Stadshuset med Carl Albert Anderson som värd. Senare tog presidentparet emot den finska kolonien i finska kyrkan och gav därefter middag för kungaparet och ett 60-tal andra gäster på finska ambassaden. Dagen och därmed besöket i Stockholm avslutades med galaföreställning på Dramaten där man gav ”Misantropen”. Torsdagen var sista dagen för presidentparet i Sverige och den tillbringade de i Uppsala där man gjorde besök i Ultuna, i domkyrkan, på universitetsbiblioteket, Kemikum och andra institutioner. På eftermiddagen skedde så avfärden med flyg från Bromma. (Texten fortsätter på sid. 42.) 40