linje. Oppositionen inom bondeförbundet mot hr Hedlund tog särskilt sikte på tjänstepensionsfrågan; denna ansågs vara ett partiskiljande ärende, som icke skulle tagas upp, så länge koalitionen varade. Icke heller det föreliggande förslaget till regeringsprogram i övrigt undgick kritik från oppositionen i bondeförbundet; det ansågs i realiteten giva partiet för litet. Koalitionen socialdemokrater—bondeförbundare fortsätter Koalitionsregeringens nya handlingsprogram framlades den 13 oktober i form av en kommuniké från Kanslihuset. Det svåraste hindret för en uppgörelse om fortsatt koalition mellan socialdemokrater och bondeförbundare hade varit pensionsfrågan. Bondeförbundet förbehöll sig rätt att uppskjuta sitt ställningstagande, till dess den arbetande pensionsutredningen hade blivit klar med sina förslag. Möjligen kunde det därför redan på våren 1957 uppstå en ny kris för regeringspartierna. I princip ville regeringen ordna med obligatorisk tilläggspension ovanför en höjd folkpension endast för sådana grupper löntagare, som icke redan hade sin pension ordnad. Övriga medborgare borde med statens hjälp men i frivillig form få möjligheter till likartade pensionsförmåner. Programmet innefattade 80 miljoner kr. i kreditlättnader för jordbrukare, hantverkare och småindustrier. En ny utredning om sambeskattning och gift kvinnas förvärvsavdrag skulle företagas. Rätten till förlust- och resultatutjämning, d. v. s. utjämning av inkomsterna mellan goda och dåliga år — skulle prövas på nytt. Förslag till riksdagen skulle lämnas om höjning av gränsen för de belopp, som slipper förmögenhetsskatt. Riksdagsförslag skulle framläggas om motåtgärder, som förtog den skattemässiga effekten av den höjda fastighetstaxeringen. Till riksdagen skulle lämnas förslag om skattesänkning via höjda kommunala ortsavdrag. Arbetstidsförkortningen skulle genomföras. Jordbruk, som hade svårt att bära sig, skulle förstärkas med skog; staten skulle hjälpa till med lån för sådana skogsköp. Kom-pletteringsskog skulle få köpas från både staten och enskilda bolag. Högerledaren hr Hjalmarson uttalade i samband med detta regeringsprogram att en i folkviljan försvagad koalition hade förbehållit sig att regera utan att ens ha gjort den minsta ansats att undersöka, om en samlande lösning hade varit möjlig. Folkpartiledaren hr Ohlin förklarade, att ett bräckligare underlag för en regering än det föreliggande väl sällan eller aldrig skådats. Han återkom vid detta tillfälle till sitt förut framförda krav på första kammarens avskaffande, vilket han motiverade med att vårt nuvarande tvåkammarsystem var absurt. F örstakammarvalen Vid förstakammarval i Östergötlands län med Norrköpings stad blev partiställningen oförändrad. Valda blev alltså en högerman, en bondeförbundare, en folkpartist och fyra socialdemokrater. För högern omvaldes lantbrukare Carl Eskilsson, för bondeförbundet nyvaldes dittillsvarande andrakammarledamoten hemmansägare Ivar Johansson i Mysinge, för folkpartiet omvaldes folkskollärare Johan Sunne. Socialdemokraterna omvalde överlärare Bengt Elmgren och folkskollärare Nils Strandler samt nyvalde typograf Lars Larsson, Lotorp, och trävaruhandlare Erik Wärnberg, Rimforsa. Avgående ledamöter var lantbrukare Ivar Nilzon i Ringarum (bf) samt socialdemokraterna hemmansägare Albert Hermansson i Vånga och lantarbetare Karl Falk. Bondeförbundet bevarade sitt mandat 58