socialistiska skutorna, försökt fördöljas eller smusslas undan, givetvis i syfte att behålla de borgerliga tidningsläsarna. Det ingick, som Svenska Dagbladet framhöll, i planen, att omvandlingsproceduren skulle ske gradvis, så omärkligt som möjligt, så att massflykt bland medarbetare och läsekrets kunde undvikas. ”Först kommer alltså nu”, förutsåg SvD, ”en tid av politisk urvattning med mycket ’å ena sidan — men å andra’. Så småningom lär det bli mer och mer ’å andra’ tills förvandlingsnumret är genomfört och LO:s mångmiljonaffär ger full utdelning.” Två tidningar, som hittills har arbetat för liberalismen, förvärvas av socialdemokratien, konstaterade Dagens Nyheter vid samma tid och tilläde: ”En sådan överlåtelse är i och för sig motbjudande. Dess innebörd är, att publikationer, vilka sett som en väsentlig uppgift att arbeta för en viss åskådning genom en överenskommelse med tidnings-ägaren, flyttas över till ett annat parti, som om det gällde ett bolag, som förvärvar nya fabriker och driver dem i ny regi. Det är något förnedrande över denna situation, över att tidningar, som det ena ögonblicket med stolthet förkunnat vissa åsikter, det andra ögonblicket med samma säkerhet framträder som representanter för helt andra åsikter.” Göteborgs-Posten (fp) förklarade i början av oktober, att LO:s tidningsaffärer enligt dess mening blev mer och mer mystiska. Sällan har man sett ett så vårdslöst handskande med andliga värden och med pengar som när det gäller socialdemokraternas tidningsaffärer i Stockholm. Det är efter svenska förhållanden fantastiska belopp det gäller. Hr Kreuger skyller på kreditrestriktioner. Det är möjligt, att dessa försvårat det för honom. Det avgörande är emellertid, att Stockholms-Tidningen gått med stor förlust. Icke partiorgan i vanlig mening LO-ordföranden hr Strand klargjorde i radio den 8 oktober landsorganisationens motiv för tidningsköpet. Han erinrade om att LO direkt engagerade sig i tidnings-världen genom att starta Aftontidningen 1942. AT fick icke den spridning, som vi hade väntat fortsatte han. ”Vi har därför känt en brist i fråga om det inflytande, som rimligen borde tillkomma en stor organisation. Vi har räknat med att köpet av Aftonbladet och Stockholms-Tidningen skall giva oss de möjligheter, som vi hittills har saknat i vårt inflytande på opinionsbildningen i landet. Dessa tidningar skall icke bli partiorgan i vanlig mening, men det betyder icke, att de skall bli politiskt neutrala. Vi räknar helt naturligt med att tidningarna skall ha en inriktning, som anknyter till den ideologi som vi företräder, även om det icke skall tolkas så, att de skall bli partiorgan.” På fråga, om det vore fel att i en pressöversikt sätta (s) efter Aftonbladet och Stockholms-Tidningen, svarade hr Strand, att det naturligtvis icke vore fel men att han icke var säker på att man hade använt den beteckningen, när det exempelvis gällde Aftontidningen. Omvälvningar i ledningen Överflyttningen av Aftonbladet och Stockholms-Tidningen i LO:s ägo medförde ändringar i tidningarnas redaktionella ledning. Aftonbladets chefredaktör P. G. Peterson och huvudredaktör Sigvard Malmberg lämnade båda företaget. De blivande ägarna gjorde en hemställan till Malmberg, att han skulle stanna vid företaget som chefredaktör. Han fick den upplysningen, att Aftonbladet skulle drivas fristående och vara en helt opolitisk nyhetstidning med exakt samma uppläggning som dittills. Under denna förutsättning hade han övervägt att stå kvar under en övergångstid för att vara sin gamla tidning till nytta. Kort tid dessförinnan hade ett tre-årskontrakt teknats för hans räkning, utan att han hade fått någon kännedom om planerna på tidningens överlåtelse till LO. Strands uttalanden i radio den 8 oktober 86