svepning, underhålls- och sambandstransporter, amfibieoperationer, övervakning och spaning samt eldledning och stridsledning. Under 1956 utexaminerades de två första sjöofficerarna som helikopterförare och andra sjö- och kustartilleriofficerare genomgick under året utbildning till helikopterspanare. Under 14 hektiska dygn i september utspelades årets största marina krigsövning vid Sydkustens marindistrikt. Övningen leddes av chefen för marindistriktet, konter-amiral Erik Samuelson, och förutom marindistriktets egna sjö- och kustartilleristridskrafter samt landorgan av olika slag deltog även kustflottans och göteborgs-avdelningens samtliga fartyg. Dessutom deltog flygförband och personal ur armén. Den 3 november högtidlighölls vid Sjökrigsskolan 200-årsminnet av ”Cadette Corpsens wid Ammiralitetet i Carlscrona” instiftande. Bland de inbjudna märktes främst prinsarna Bertil och Wilhelm, som båda genomgått officersutbildning vid Sjökrigsskolan. I anslutning till jubileet hade en speciell utställning ordnats, som bl. a. omfattade gamla bokskatter, elevarbeten samt en del nautisk materiel av historiskt intresse. Ännu drygt ett årtionde efter andra världskrigets slut finns fortfarande min-infekterade farvatten längs våra kuster. På begäran av Sjöfartsstyrelsen svepte ett minsveparförband ur flottan under augusti en ränna inom icke friförklarat vattenområde sydväst om Falsterborevs fyrskepp. Området erfordrades för att ge ökat manöverutrymme åt de handelsfartyg, som verkställer lotsbyte vid fyrskeppet. Av svenska flottans utlandsbesök under sommarhalvåret tilldrog sig ett besök i Riga i början av augusti det största intresset. Det var kryssaren Tre Kronor samt jagarna Uppland och Gävle, som på rysk inbjudan besökte staden. De svenska örlogssjömännen blev mycket populära hos den lettiska befolkningen och fick mottaga många bevis på att de gamla relationerna med Sverige inte var glömda. Omkring månadsskiftet oktober—november påbörjade fyra örlogsfartyg långresor till fjärran länder. Minfartyget Älvsnabben skulle gå runt Sydamerika, jagaren Halland till Colombia samt skonerterna Falken och Gladan till västindiska farvatten. På grund av det oroliga världsläget såg sig emellertid regeringen nödsakad att återkalla samtliga fartyg. De två förstnämnda återkom till Göteborg omkring den 15 november och skonerterna omkring den 1 december. Ett relativt livligt marint sport- och idrottsutbyte med främmande nationer kunde glädjande nog äga rum under året. Märkligaste tävlingen var väl en kappsegling mellan ”all världens” seglande skolfartyg, som anordnades av engelska International Sailing Race Committee. Starten skedde i Torbay i Engelska kanalen den 7 juli och målet var förlagt till Lissabon — en distans på cirka 700 distansminuter. Skonerterna Gladan och Falken klarade sig hedersamt med en fjärde- och en sjätteplacering. Bland övriga tävlingar kan nämnas interskandinaviska tävlingar i femkamp mellan kustartilleripersonal i Sverige, Norge och Danmark, vilka hölls i Oslo den 2—5 juni. Norge vann med Sverige på andra plats. En annan tävling på norsk botten var de traditionella nordiska kadettmästerskapen, som ägde rum i Sandefjord den 27—31 juli. Segrarna i de många grenarna delades broderligt mellan Sverige, Norge och Danmark. Den 31 juli—5 augusti ägde de av Conseil International du Sport Militaire anordnade internationella tävlingarna i marin femkamp, segling och rodd rum i Aten. I femkampen segrade fänrik U. Holm med styrman L. Billmén på femte plats och värnpliktige korpralen K. E. Lindblad på sjätte plats. Detta räckte till en övertygande svensk lagseger. I segling beläde svenskarna andra plats och i rodd fjärde. 112