om trivsamheten mellan de tre fontäner som inramade platsen. Blackebergsområdet har följt i Vällingbys fotspår men har sin egen karaktär i den topografiska slutenhet som kan göra ett samhälle komplett. Söderut drar Farsta till sig stor uppmärksamhet fastän ännu ofullbordat. Elva kilometer från Stockholms citykvarter (alltså närmare än Vällingby) väntade ännu sommaren 1956 en blommande sörmländsk äng på att bli Farstas centrum. Gatan över den s. k. Filipstadsbacken ligger 52 meter över havet, och den översta våningen i de nya husen når siffran 80. Stockholm, sjön Magelungen och Drevviken ligger i synfältet. Man räknar redan med en befolkningskärna av 30 000 och ett invånarantal i ett Stor-Farsta av 65 000. Dessutom lovade man från början att Farsta skulle bli något av den idealiska staden i en park. Och sist men icke sämst, Farsta skall få atomvärme. Nästa namn i Söderort skulle som sagt bli Högsätra mellan Älvsjö och Huddinge-gränsen med nitton tiovåningshus i en terräng som från början inte var tänkt för bebyggelse. Men tunnelbanestation skall det bli vid Högsätra centrum. * Kanske är det en lycka för stockholmaren att kunna leva och möblera i en dröm. Bostadsnöden gör sig i alla fall påmind. På höstsidan hade stadens bostadskö överskridit siffran 180 000. Sedan 1950 hade väntetiden för barnfamiljer tredubblats. Makar utan barn måste räkna med drygt fem år innan en lägenhet blev tillgänglig och ensamstående personer kunde efter lika lång väntan tänkas få ett utrymme av minsta typ i ytterområde. Representanter för staden uppvaktade stats- och socialministrarna för att söka utverka ytterligare tillstånd att sätta i gång bostadsbyggen. Myndigheternas ståndpunkt var emellertid att ingenting kunde göras förrän reella möjligheter att bygga utöver kvoten kunde påvisas. Det hela var en arbetsmarknadsfråga. Under 1956 färdigställdes i Stockholm endast 5 380 lägenheter mot 6 820 föregående år. * Vällingby skall dock inte bli helt lottlöst i denna krönika. Under året invigdes ”läkarhuset”, en byggnad som redan uppmärksammats i en stor del av världen. Huset är en medelhög skyskrapa som inrymmer tolv läkare, två tandläkare och två gymnastikdirektörer. Med samarbetet betyder detta en poliklinik med alla fördelar och inga eller få av de i sådana sammanhang alltför välkända obehagen. Patienten kan träffa sin doktor efter överenskommelse och behöver inte bilda kö. Den välgörande kontakten med gamla tiders familjeläkare kan i viss mån återupplivas. Och läkaren för sin del har inom huset tillgång till en apparatur som annars inte står till buds på andra ställen än sjukhus. Drottningen var närvarande vid invigningen och hennes omdöme var oemotsägligt: Fantastiskt fint. Det är särskilt två män som står bakom den märkliga anläggningen, idégivaren öronläkaren Nils H. Ygberg och den drivande arbetskraften doktor Sigurd Elvin, ordförande i Sveriges praktiserande läkares förening och Stockholms läkarförening. Det märkligaste av allt är måhända att ”läkarhuset” med sin kostnad av 2,5 miljoner har åstadkommits utan någon subvention. * Uppseendeväckande tidningsrubriker berättade att spårvagnarna skulle försvinna från Stockholms gator. Profeten var själve spårvägschefen, och hans prognos hade en så kort första etapp som två år. Vid den tidpunkten skulle de södra och västra tunnelbanorna vara förenade. Nästa etapp på ytterligare några år skulle innebära en tunnelbana från ytterområdena i sydväst till och genom city. Då skulle spårvägarna definitivt kunna nedläggas och bussar träda i stället. 126