marknaden lättades i viss mån av ökad tillgång på utländsk arbetskraft, samtidigt som arbetstiden per vecka steg från drygt 45 till över 46 timmar. Antalet registrerade arbetslösa sjönk från 50 000 till 30 000 personer. Industriproduktionen kom därmed att överträffa 1955 års siffror med 10—11 procent; ökningen blev något större än under närmast föregående år. Den kalla vintern drabbade odlingarna av frukt och grönsaker samt minskade veteskörden till hälften. Det minskade skördeutfallet kompenserades med ökad import av jordbruksprodukter. Vinskörden blev också lägre än genomsnittet, men nedgången var närmast välkommen mot bakgrunden av den tidigare konstanta överproduktionen. Statsfinanserna blev hårt ansträngda bl. a. genom ökade militära bördor. Budgetunderskottet uppskattades för 1956 utgöra 630 miljarder franc, vartill dock kom cirka 200 miljarder för extra ordinarie utgifter. Det sistnämnda beloppet täcktes med ett statligt 5 procents obligationslån, som gav 320 miljarder franc. Ett annat bekymmer var omsvängningen i utrikeshandeln från överskott till underskott och en motsvarande försämring av bytesbalansen. Importen steg med 20 procent, medan exporten sjönk med cirka 5 procent. Försämringen av utrikeshandeln berodde främst på ökat tryck från konsumtionssidan samt det ogynnsamma skördeutfallet. Lönerna, som under 1955 hade stigit med 5—6 procent, ökade under 1956 med cirka 8 procent. Stilleståndet på prisfronten bröts under 1956, men läget stabiliserades någorlunda genom ett i mitten av juni infört generellt prisstopp. Levnadskostnaderna hade då stigit med knappt 2 procent. Pressen uppåt på priserna var dock hela tiden latent. Den ogynnsamma utvecklingen av bytesbalansen återspeglades i valutareserven, som sjönk från cirka 1 900 milj, dollar vid utgången av 1955 till cirka 1 300 milj, dollar vid slutet av 1956. SVERIGE Nedbromsad högkonjunktur med stagnationsinslag Högkonjunkturen rullade under 1956 vidare i påtagligt nedbromsat tempo. Oenhetliga men tydliga stagnationsfenomen på den redan mot slutet av 1955 genom höjda företagsskatter och skärpt kreditåtstramning sänkta nivån kompletterade den allmänna konjunkturbilden, som dock blev avsevärt mera suddig under sista kvartalet såsom en direkt följd av världshändelserna. Avmattningen framträdde bl. a. i minskad produktionsökning för industrien samt bättre jämvikt på arbetsmarknaden. Industriens investeringsplaner samt orderingången till verkstadsindustrien från hemmamarknaden antydde en mera försiktig inställning till nya projekt. För de dynamiska inslagen svarade främst utrikeshandeln samt lönerna, medan uppgången för den privata konsumtionsvolymen hölls tillbaka bl. a. av över hela linjen ökade krav på kontantbetalning samt stigande priser. I syfte att stoppa en likviditetsökning drev riksbanken i april igenom en ytterligare nedskärning av kreditinstitutens — främst affärsbankernas — utlåning till minst 5 procent under den vid utgången av juli 1955 registrerade utlåningsvolymen, bostadskrediter undantagna. Sänkningen av kredittaket skulle vara klar före utgången av augusti; detta läge fastlåstes en månad senare genom en ny överenskommelse mellan riksbanken och kreditinstituten. Riskerna för balansrubbningar kvarstod dock, vartill mot årets slut tillstötte det hastigt försämrade utrikes 136