MUSIK OCH DANS 1956 Av KAJSA ROOTZÉN Den 27 januari 1956 hade jämnt tvåhundra år förflutit sedan Wolfgang Amadeus Mozart föddes, och den dagen inleddes inte bara i hans födelsestad Salzburg utan över hela den västerländska musikvärlden en klassisk ”festival” av ovanlig omfattning även i tiden. Mozartjubileet firades sålunda inte blott ett par veckor eller en månad; det pågick praktiskt taget hela året och kom i så hög grad att prägla den musikaliska aktiviteten i skilda väderstreck, att en krönika från detta år ovillkorligen bör i någon mån återspegla hur det blev firat. Denna återspegling begränsas här huvudsakligen till vårt eget land, men kompletteras med vissa glimtar i krönikans internationella marginal. Mozartårets data i Sverige Ingen av våra musikinstitutioner firade det illustra jubileet så konsekvent som Radiotjänst, och ingen annan skulle heller kunnat göra det så fasetterat, så fylligt och så omväxlande. Just radion hade ju speciella möjligheter att både vidga och fördjupa perspektiven, och i radio pågick också alltifrån januari en mycket målmedveten inventering av Mozarts produktion i alla former och grenar. 1 vissa fall rörde det sig om transmissioner utifrån; på den centrala festdagen t. ex. överfördes föreställningen av ”Idomeneo” i Salzburg, och i fortsättningen bl. a. programmen i en internationell ”historisk” radioserie (”Mozart i Italien”, ”Mozart i Holland”, ”Mozart i München”, ”Mozart i London” o. s. v.) Men mera ändå gavs direkt. Förutom ett komplett jubileumsprogram spelades sålunda regelbundet något Mozartverk vid var och en av vårterminens såväl som höstens offentliga symfoni-matineer, och därjämte bjöds kompletterande program med bl. a. mästarens pianokonserter. Till Radiotjänsts bidrag hörde också en egen instudering av ”Cosi fan tutte”, som i sinom tid utarbetades även sceniskt, på Drottningholmsteatern. Under hösten inleddes till yttermera visso en serie med Mozarts kammarmusik, vilken skulle löpa vidare 1957. En dylik serie borde rätteligen ha bjudits även av den stockholmska kammarmusikföreningen Intim Musik. Denna institution nöjde sig emellertid med bara en enda konsert på denna linje, och kompenserade knappast för sin försumlighet med två Mozartprogram för solopiano (av Hans Leygraf), så mycket mindre som de inslungades rent tillfälligt, som ersättning för ett uteblivet kvartettgästspel (vilket enligt planen skulle ha omfattat två konserter men bara ett verk av årets store jubilar). Konsertföreningen i Stockholm var något mera uppmärksam, men knappast i sådan utsträckning som väntat. Med två hela Mozartprogram och därutöver enbart tre enstaka verk vid skilda tillfällen på inalles tjugoett program under vårterminen (plus två totalprogram och fyra enstaka verk under hösten) kom institutionen här (även vid skolkonserterna) en bra bit efter exempelvis orkesterföreningarna i Göteborg (fyra helprogram, tre program med vartdera flera verk och nio med vartdera ett verk) och i Norrköping (en afton med bl. a. ”Bastien och Bastienne” och f. ö. ett Mozartverk vid vårterminens samtliga konserter utom en). Malmö symfoniorkester bjöd, delvis i samarbete med Sydsvenska filharmoniska föreningen, 156