besökarna få sätta sig in i vad Picasso och Braque hade i tankarna under åren omkring 1910. Bland de intressantare utländska separatvisningarna märktes i Svensk-Franska konstgalleriet Jacques Villons grafik, samt stora retrospektiva måleriutställningar av André Beaudin och Maurice Estève, den sista flödande skön i färg och sugande i rytm medan Beaudin var klassiskt sval och välbalanserat harmonisk. Victor Vasarely i Galerie Blanche var sluten som ett ostron i sin utstuderade rytmiska balans. Nordiska Konstförbundet visade den här i Sverige alltför okände Nicolai Astrups måleri och träsnitt på Konstakademien. Denne norrman från seklets begynnelse imponerade stort genom sin naiva och robust primitiva hållning och Rembrandts Claudius Civilis, det dyrbaraste och mest kända konstverket i Sverige, ägs av Konstakademien och är deponerat på Nationalmuseum. Det blev inte utlånat till sommarens stora minnesutställning i Amsterdam, där det säkerligen skulle ha tilldragit sig hela världens uppmärksamhet, men på Rembrandtutställningen i Stockholm var det den mäktiga centralpunkten. sin förmåga att låta konsten bli uttryck för känsla och livsåskådning. På Konstakademien avlöste denna utställning en ståtlig dubbelvisning av två av den danska konstens grand old men, bornholmaren Oluf Høst och exsvensken Gerhard Henning. Båda visade sig lika betagna av verkligheten, bildhuggaren Henning med fransk accent och målaren Høst som grundtvigiansk psalmdiktare. Stenmans Salli-nenutställning, som var samtidig, kompletterade höstens fina nordiska program liksom Färg och Forms intressanta visning av yngre norska grafiker. Liljevalchs konsthall 40-årsjubilerade med en konsthistorisk jubileumskavalkad, där särskilt 20-talets intimistiska och naivistiska tendenser var omsorgsfullt tillvaratagna. Vårsalongen och Unga Tecknare var ungefär som vanligt. Teckningspriset vanns av Börje Sandelin. Stockholms många konstsalonger hade som vanligt ett oändligt antal separatutställare. Bland de intressantare märktes Tor Bjurström (Konstakademien), Kurt Florén (Lilla Paviljongen), Erik Hallgren (Galerie Blanche), Felix Hatz (Gummesons), Hans Herman Lagercrantz (Modern konst 171