FLYGVAPNET Av major HANS NEIJ 1QC£ utgör en milstolpe i det svenska attackflygets historia. Två av flyg-1 7 Jv vapnets fyra attackflottiljer fick under årets lopp sin tilldelning av hypermoderna Saab-produkten ”Lansen” med flygvapnets beteckning A 32. Därmed har attackeskadern fått en efterlängtad och välbehövlig förstärkning, som under 1957 kommer att fullföljas med de två återstående attackflottiljerna. Inom jaktflyget fortsatte moderniseringen av flygplanparken. Det engelska jaktflygplanet Hawker Hunter med svensk typbeteckning J 34, som redan hösten 1955 började tillföras F 18 vid Tullinge strax söder om Stockholm, levererades hösten 1956 även till F 8 vid Barkarby, och därmed har båda Stockholmsflottil-jerna utrustats med högmoderna jaktflygplan. Landets övriga jaktflottiljer är nu genomgående utrustade med J 29 ”Tunnan” som genom modernisering med efter-brännkammare ännu en tid väl fyller sin uppgift som huvudkomponent i jaktförsvaret i avvaktan på serieleverans av deltavingen J 35 ”Draken”. ”Drakens” provflygningar fortgick programenligt, och vid en pressvisning hösten 1956 uppvisades tre ”Drakar”, som gav en försmak av vad övergången till deltaåldern innebär. Visningen ackompanjerades av ljudknallar från Ijudvallsgenom-brott i planflykt. Under hösten beställdes ett antal i Australien tillverkade obemannade målflygplan av typ Jindivik Mk 2, som skall användas som flygande mål vid skjutförsök med svenska robotvapen. Flygplanet kan fjärrstyras med hjälp av radio. I april ägde omfattande flygvapenövningar rum i södra och mellersta Sverige. En av de mest glädjande erfarenheterna från övningarna var flygvapnets förmåga att kunna genomföra flygoperationerna trots de synnerligen försvårande väderförhållanden, som rådde under praktiskt taget hela övningstiden. Haverifrekvensen 1956 visade någon ökning i förhållande till tidigare år. Antalet haverier med omkomna var sålunda 17 mot 15 åren 1954 och 1955. Antalet omkomna har ökat från 24 år 1955 till 28 1956. Till ökningen bidrog framförallt det svåra haveriet vid Västerås den 30/10, då ett transportplan störtade, varvid besättningen 3 man jämte 4 värnpliktiga passagerare omkom. Av de omkomna 1956 utgjordes 21 av förarutbildad personal, 2 var färdmekaniker och 5 passagerare. En av de omkomna förarna tillhörde etiopiska flygvapnet och var under utbildning i Sverige. Frekvensen av samtliga haverier 1956 ökade något i relation till 1955 års frekvens, vilken var den hittills lägsta, men var i stort sett lika med den genomsnittliga frekvensen under åren 1951—55. Det svenska flygvapnet hävdade sig mycket väl vid årets internationella flyguppvisningar i Zürich. 1955 års göteborgska fyrgrupp J 29 ersattes 1956 av en motsvarande fyrgrupp från Bråvalla flygflottilj i Norrköping. Löjtnant P. O. Fogde var ledare för denna fyrgrupp, som en solig söndag i slutet av maj genom en magnifikt genomförd avancerad flygning inhöstade en sakkunnig publiks ovations-artade applåder. Den 8 juni hyllades drottning Elizabeth av England med ”Operation Fyrklöver”, en stort upplagd flygparad över Stockholms ström. Den 16 juni bjöds skåningarna på en stort upplagd flygdag i Ljungbyhed, där krigsflygskolan stod för arrangemangen, som bl. a. bjöd på ljudvallspassage med ”Lansen”. 208