I många stycken var 1956 de nya bestämmelsernas år. Då debuterade den obligatoriska färdskrivaren på alla tyngre lastbilar och då ändrades bilplåtarnas bokstavsbeteckning för Stockholms stad samt Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. För att undvika sexsiffriga talserier i dessa områden infördes i stället dubbla bokstavsserier, för Stockholm AA, för Malmöhus län MA och för Göteborgslänet OA. Systemet har endast börjat användas i huvudstaden. De ökade bilstölderna — årsstatistiken var ej tillgänglig vid tiden för årsbokens tryckning — åstadkom en överenskommelse mellan myndigheter och bilhandlare om obligatoriska stöldskydd på alla fabriksnya bilar. Nya belysningsföreskrifter för alla trafikantgrupper — fotgängare undantagna — infördes den 1 juli som ett medel mot ”mörkerdöden”. Ett antal stockholmare fick biltelefon, ett tekniskt arrangemang som är unikt i världen. Bilisten är så att säga en vanlig abonnent och kan från sin bil ringa vart han vill i världen och själv bli uppringd. Förutsättningen är dock, att han befinner sig inom basstationens i Lidingö vattentorn räckvidd, det vill säga inom Storstockholm. Vårt första trafikinstitut inrättades i Göteborg. Vid detta institut skall all teoretisk utbildning vid de olika bilskolorna i staden bedrivas. Trafikskadorna ökade rekordartat under 1956 och hela 131 389 anmälningar inlämnades till Trafikförsäkringsföreningen. Detta innebär en stegring med 25 procent vid jämförelse med 1955. De inofficiella siffrorna visar att antalet olycksfall och skadade ökat något medan dödsolyckorna är något lägre än 1955. NTF beräknar att den ekonomiska belastningen av trafikolyckorna för samhället numera motsvarar omkring 400 miljoner per år. En tråkig sida av trafikolyckorna är att omkring 6 procent av de vållande smiter från sitt ansvar. Nära 50 000 svenska motortrafikanter åtalades under året för brott mot trafikförordningar. Antalet rattfyllerister steg sedan fjolåret med nära 90 procent. Parkeringsproblemen slutligen visade sig som vanligt hart när omöjliga att bemästra i tätorterna. I Stockholm diskuterades till och med införandet av en sorts kommunal bilskatt. Stadens i runt tal 107 000 bilister svarade för omkring 54 000 felparkeringar. Motorsporten Sveriges motorfederation, vilken under 1956 uppträdde i två skepnader, Svemo, motorcyklisternas, och Svema, bilisternas organisation, visade ständigt ökat antal medlemmar och föreningar. Federationen redovisade vid årets slut inte mindre än 451 klubbar med tillsammans 57 046 medlemmar vilket betyder över 2 000 medlemmar mera än tidigare år. I landet fanns vidare över 9 800 licenserade förare, en oväntat hög siffra med tanke på att söndagsstoppet spolierade hela höstsäsongen. I medeltal kördes trots detta två tävlingar varje dag under året. Stock-car-sporten visade sig i stort sett hålla sitt grepp om publiken men avslutade sin säsong med en skandalartad turné i Italien. Motorcykelsporten S v e m o s utbyte av förare med övriga FIM-organisationer var ovanligt livligt, och 500 svenska förare startade i utländska tävlingar medan hälften så många utlänningar tävlade på svenska banor. Federationen har officiellt låtit sig representeras vid Motocross des Nations, EM i motocross, International Sixdays, VM i speedway samt har dessutom genomfört landskamper i speedway mot England, Polen och en kombination av Australien/Nya Zeeland. En fyrlandskamp i speedway kördes mot Finland, Norge och Danmark och de två förstnämnda nationerna mötte vi även på 1 000-metersbana. Moto Cross des Nations kördes i Namur i Belgien där svenska laget, bestående av Lars Gustafsson, Gunnar Johansson, Ove Lundell, Sten Lundin, Bill Nilsson och Raymond Sigvards-son, blev tvåa efter England. I individuella EM segrade engelsmannen Leslie Archer, medan Sveriges bästa, Sten Lundin och Bill Nilsson, beläde fjärde och femte platserna. Bill Nilsson vann Sveriges GP i motocross i Saxtorp. Ove Fundin, den härlige speedwaykämpen från Filbyterna i Linköping, vann VM på Wembley och blev den förste förare utanför imperiets gränser som hemfört den åtråvärda titeln. Fundin körde 226