OLYMPISKA SPELEN 1956 Av redaktör OLOF GROTH VINTERSPELEN I CORTINA \/TT æ vinterolympiaden arrangerades av Italien i Cortina, ”Dolomiternas V 11 pärla”, Italiens mest berömda turistort, 16 mil norr om Venedig, 1 200 meter över havet. Idrottsligt sett blev denna vinterolympiad den förnämsta hittills, mönstergillt ordnad av ett vänligt folk, som på alla sätt ville visa sina kvalifikationer att arrangera den XVILe sommarolympiaden 1960, den i Rom. Publikt sett var den inte lika lyckad. Trafiken i den trånga alpdalen hade stora svårigheter, tvånget att förhandsbeställa såväl hotellrum som entrébiljetter jämte förbudet att komma per bil till den olympiska byn hade avskräckt den stora publiken. Största åskådarsiffran förekom vid herrarnas slalom, som bevittnades av cirka 30 000 människor, den minsta vid damernas och de kombinerade åkarnas längdlöpning, då de 10 vändkorsen släppte in i genomsnitt två betalande. Ekonomiskt blev spelen ett jättelikt fiasko. Inkomsterna stannade vid några miljoner svenska kronor, utgifterna var nära 25. Enbart det magnifika isstadion hade kostat vid pass 10 miljoner kronor och skidbacken ungefär hälften. Den idrottsliga succén möjliggjordes icke minst genom vädrets makter. Det var strålande sol nästan varje dag, skidlöparna kunde åka på kallsnö utan dagsmeja, hastighetsåkarna på den svenske ismakaren Gösta Nilssons rekordis, ishockeyspelarna och konståkarna på konstfrusen isparkett, bobåkarna liksom i ett isigt kylskåp, som bara var öppet upptill. Aldrig har en olympisk vintersportvecka så frikostigt gynnats av sol, snö och kyla. Sverige blev fjärde nation sammanlagt, en strålande framgång efter bakslagen i Oslo 1952. Sovjet var främst med 103 poäng, följt av Österrike med alla briljanta utförsåkare på 66,5. Finland kom på tredje plats med 57 poäng, varpå Sverige följde med 56 före USA 48,5, Schweiz 46,5 och Norge, som var främst i Oslo för fyra år sedan, med 41. Från vinterolympiaden i Cortina. Svenska skidlöpare på träningstur med Lill-Järven, Sixten Jernberg Mora-Nisse i täten. 243