Risto Ryt i Fredrik Valros Fredrik Valros Den framstående finländske publicisten, Sverigekännaren och Sverigevännen redaktör Fredrik Valros avled den 10 mars i Stockholm vid 68 års ålder. Han var född i Kyrksundsskär i Åbolands skärgård och gjorde efter studentexamen sina journalistiska lärospån i Hufvudstadsbladet med början 1906. Han avancerade till redaktör för Nya Pressen, utgiven av Hufvudstadsbladets officin men kom 1922 till Stockholm, där han ett par år var medarbetare i Nya Dagligt Allehanda. Efter återkomsten till Finland blev han åter redaktör för Nya Pressen under Finlands tvenne krig. År 1944 drabbades tidningen av indragning på grund av sin frimodiga hållning. Fredrik Valros var därefter en tid direktör för det svenska programmet i Finlands rundradio. Under de sista tio åren av sin publicistiska verksamhet var han knuten till Finlands beskickning i Stockholm. Under en följd av år skrev han högt skattade Finlandskrönikor i SvD:s årsbok. ”Med Fredrik Valros’ bortgång brast ett ovärderligt publicistiskt föreningsband mellan Sverige och Finland, som i dessa stormiga tider för vårt forna dotterland kommer att kännbart saknas. Sin förtrogenhet med Finlands yngre historia bestyrkte Fredrik Valros genom sin bok i detta ämne för ett par år sedan.” (Otto Järte i SvD.) Michael Arlen, brittisk författare (* 1895— t 23/6). Han var född i Bulgarien av armeniska föräldrar men kom vid unga år till England och blev brittisk medborgare. Han hade stor framgång under 1920-talet med sina satiriska socie-tetsromaner, främst ”Den gröna hatten”, som även dramatiserades och filmades med Greta Garbo. Efter andra världskrigets utbrott levde han i New York. Alben Barkley, amerikansk politiker, senator, vicepresident (* 1877—t 30/4). Han var en av de färgstarkaste figurerna i Amerikas politiska liv, invaldes 1913 i representanthuset för Kentucky och blev senator 1927. Som majoritets-ledare i senaten under 12 år var han den främste talesmannen i kongressen för Roosevelts nya giv. 1948 nominerades han till vicepresident. Sir Max Beerbohm, brittisk kritiker, författare och tecknare (* 1872—t 20/5). Han kallades i England ”den siste av de litterära snobbarna”. Som författare började han i fin de siècle-stilens anda men övergick snart till berättelser i den humoristiska genren. Framför allt gjorde han sig emellertid känd som elegant karikatyrtecknare och vållade våren 1923 en skandalbetonad sensation med karikatyrer av kung Edward och tronföljaren. Sedan 1910 var han bosatt på italienska rivieran. Han utnämndes 1939 till knight. Gottfried Benn, tysk lyriker och läkare (* 1885 —t 7/7). Han var en av grundarna av den litterära expressionismen i Tyskland före första världskriget med utgångspunkt från en nihilism av Nietzsches märke. Som essäist var han en av de originellaste och rikast utrustade av Nietzsches efterföljare. Efter andra världskriget kunde Benns ordkonst utöva sin fulla verkan på många tyska intellektuella. Han förkunnade bl. a. med styrka och övertygelse det konstnärliga uttryckets egenvärde. Boleslaw Bierut, Polens f. d. president (* 1892 —t 12/3 i Moskva). Till yrket typograf kom han som rysk soldat under första världskriget i beröring med det ryska kommunistpartiet. 1941 kom han till Polen och fick anställning hos kommunalförvaltningen i Minsk. Han anställdes sedan i Gestapo på order från ryska hemliga polisen. 1943 försvann Bierut från Minsk och dök upp i Polens underjordiska rörelse som Kominterns chefsdelegat och blev 1944 ordförande i den av Kreml dirigerade ”befrielsekommittén” samt något senare Polens president. Efter Stalins död blev han förste sekreterare i det polska kommunistpartiet. Under hans sista år försvagades hans ställning till följd av den fullständiga servilitet han visat gent emot Stalin. 291