tiv insats som förkämpe för några av förgrundsgestalterna inom amerikansk litteratur, både samtida som Dreiser, Lewis, Cohen och Sherwood Anderson och bortgångna som bland andra Mark Twain. Han anföll med verkligt stridshumör hyckleriet, universitetsuppfostran i Amerika, spritförbudet, konventionell poesi, sentimentalitet, kulten av affärsmannen m. m. I grund och botten var han dock ej radikal utan reaktionär. Han var isolationist och ursinnig motståndare till Roosevelt och dennes nya giv. I och med Amerikas inträde i andra världskriget förlorade Menc-ken det mesta av sitt inflytande. Wilhelm Miklas, f. d. österrikisk president (* 1872—t 19/3). Han var Österrikes president från 1928 till mars 1938, då han entledigades efter att ha vägrat underteckna fördraget med Hitler om Anschluss. Alan Alexander Milne, engelsk författare och publicist (* 1881—t 31/1). Milne blev vid 24 års ålder biträdande redaktör för skämttidningen Punch och var det till 1914, då han gick ut i första världskriget. Han utgav ett 20-tal böcker, mest skådespel men även romaner, som dock ej blev några större succeer. Sitt stora lyckokast som gjorde honom berömd över hela världen gjorde han 1926 med barnboken ”Winnie-the-Pooh”, i svensk dräkt Nalle Puh. Konstantin von Neurath, f. d. tysk utrikesminister (* 1873—t 14/8). Han inträdde 1932 som riksutrikesminister i von Papens regering. När Hitler i januari 1933 övertog makten krävde Hindenburg att von Neurath skulle kvarstå men kort efter sin 65-årsdag entledigades han och utnämndes till ordförande i det hemliga kabinetts-rådet. 1939 blev han ”Reichsprotektor” för Böhmen-Mähren men begärde avsked 1941. Efter krigets slut dömdes von Neurath av krigsförbry-tardomstolen i Nürnberg till 15 års fängelse och frigavs i november 1954, sedan han avtjänat åtta år av straffet. Sina sista år tillbringade han i sträng tillbakadragenhet på sitt gods nära Stuttgart, där han trots svag hälsa — han var bl. a. nästan blind — oförtrutet arbetade på sina memoarer. Eugen Papst, tysk dirigent (* 1886—t 2/1). Han var internationellt berömd för sina tolkningar av Beethoven och Johann Sebastian Bachs verk för kör och orkester. Från 1925 till 1936 gjorde han flera konsertturnéer till Sverige, Danmark och Norge. Han var bosatt i Oberammer-gau och omarbetade större delen av medeltids-musiken för passionsspelen där. Alfred Powell Wadsworth, brittisk publicist (* 1891—t 4/11). Han började sin journalistiska bana redan som 14-åring och kom så småningom till Manchester Guardian och blev 1944 den ansedda tidningens chefredaktör. Wadsworth fullföljde med lysande framgång Manchester Guar-dians stora traditioner. I hans politiska verksamhet framträdde särskilt den totala obundenheten gentemot partier och intressen. Hans åskådning var utpräglat liberal, men vid de politiska valen verkade han på grund av det liberala partiets svaghet för det av de stora partierna som i den föreliggande situationen syntes honom närmast representera en liberal linje. Kort före sin död hade han av hälsoskäl lämnat sin post som chefredaktör. Furst Ernst Rüdiger von Starhemberg, österrikisk jorddrott, f. d. ledare för den österrikiska hemvärnsrörelsen (* 1889—f 15/3). Kort före sin död hade han kommit till Österrike på sitt första besök där, sedan han 1938 flytt, då de tyska trupperna tågade in i Österrike. Under landsflykten bodde han i Argentina. Han var på sin tid Österrikes störste jorddrott. Efter kriget angreps han häftigt av kommunister och socialdemokrater för den roll han spelade när den socialistiska resningen 1934 slogs ned med hjälp av det av honom ledda hemvärnet. Frederick Soddy, brittisk vetenskapsman, professor och Nobelpristagare (* 1877—t 22/9). Han fick sin vetenskapliga utbildning i kemi bl. a. under lord Rutherford och sir William Ramsey, blev 1914 professor i ämnet vid universitetet i Aberdeen och från 1919 i Oxford. 1922 tilldelades han föregående års Nobelpris i kemi för sina undersökningar över de radioaktiva ämnena och påvisandet av isotopa grundämnen. Wickham Steed, engelsk publicist (* 1871— t 13/1). Han övertog strax efter första världskriget den redaktionella ledningen av Times men lämnade posten redan 1922. Han medarbetade emellertid i tidningen en lång följd av år som politisk skribent. Han betecknades en gång som ”en de få journalister som klart påverkat de internationella relationerna inom Europa”. Lord Hugh Montague Trenchard, brittisk flygmarskalk, skaparen av Roy al Air Force (* 1872— t 10/2). Han började sin militära bana som infanteriofficer och lärde sig flyga först vid nära 40 års ålder. Han kom först in vid kungliga flygkåren och blev 1918 högste flygchef. Under elva år som chef för flygstaben genomdrev han att flygkåren byggdes ut till ett självständigt flygvapen och han var även grundaren av den berömda flygskolan i Cranwell. Är 1931, två år efter sin avgång från flygvapnet, blev Trenchard chef för New Scotland Yard, som han omorganiserade, skapade en ny kår av högre polisofficerare och grundade polisens högskola i Hendon. Han avgick från denna tjänst 1935 och blev sedan affärsman som chef för United Africa Co. För sina förtjänster om flygvapnet utnämndes han först till baron och sedan till viscount. Michael Veniris, brittisk arkitekt och amatörarkeolog (* 1922—t 6/9 vid bilolycka). Han väckte hela den lärda världens uppmärksamhet genom ett arbete av hobbykaraktär, i det han fann lösningen av den s. k. linear B-skriften på lertavlor från Knossos på Kreta. Dessa lertavlor framgrävdes redan omkring sekelskiftet av sir Arthur Evans men publicerades och blev tillgängliga för forskningen först 1952. Genom ett utomordentligt skickligt detektivarbete lyckades Vent-ris redan samma år finna nyckeln till lertavlornas text. Tack vare svenska vetenskapsmäns påpasslighet kunde Svenska Dagbladet den 22 november 1952 först i hela världen meddela den stora vetenskapliga nyheten. Ventris blev 1954 hedersdoktor vid Uppsala universitet. 294