konservativa självständighetspartiet ansåg amerikanernas närvaro på ön som en garanti för dess frihet och yrkade följaktligen på att fördraget av 1951 skulle bibehållas, medan vänsterpartierna från framstegspartiet till kommunisterna krävde revision av fördraget och de amerikanska truppernas tillbakadragande från Kefla-vik. Motsättningarna i frågan ledde till en sprängning av regeringskoalitionen, sedan framstegspartiet beslutat utträda ur denna och inleda underhandlingar med socialdemokraterna om valkartell och gemensamt valprogram. Den 27 mars inlämnade statsminister Thors sin regerings avskedsansökan men kvarstod på presidentens uppmaning tills nya val hållits till alltinget. Dagen därpå antog alltinget med samtliga röster utom självständighetspartiets en resolution med krav på revision av försvarspakten av 1951 och på de amerikanska styrkornas tillbakadragande från Island. Valen till alltinget hölls den 24 juni och blev en framgång för vänsterpartierna. Självständighetspartiet fick sitt mandatantal reducerat från 21 till 19, medan framstegspartiet ökade från 16 till 17, socialdemokraterna från 6 till 8 och folkförbundet (en sammanslutning mellan kommunister och vänstersocialister) fick 8 mandat mot tidigare 7 för kommunisterna. Den 24 juli bildades den nya regeringen, i vilken framstegspartiet, socialdemokraterna och folkförbundet fick två platser var. Statsminister blev Hermann Jonasson, framstegspartiet, vilken även övertog justitie- och jordbruksministerposterna. Hans partikamrat Eysteinn Jönsson blev finans- och kommunikationsminister, socialdemokraterna Gylfe Gislason och Gudmunder Gudmundsson undervisnings- resp, utrikesminister och kommunisterna Hannibal Valdi-marsson och Ludvig Josefsson social- resp, handelsminister. De nya förhandlingar som på senhösten fördes med USA om revision av för-svarsfördraget fick emellertid ej det resultat som de nya regeringspartierna tidigare väntat sig. Härtill bidrog den av Suezkrisen vållade nya spänningen i världen. I början av november började självständighetspartiets 19 medlemmar i alltinget att ompröva sin inställning i Keflavikaffären på grund av ”de förfärande världshändelserna just nu”. En sådan omprövning kom även till stånd och förhandlingarna med USA resulterade i att Island förklarade sig villigt att låta de amerikanska styrkorna stanna på ön under villkor att detta i framtiden bleve en angelägenhet helt mellan USA och Island och att alltså NATO:s inflytande på frågan helt upphörde. Inrikespolitiskt dominerade de ekonomiska svårigheterna. För att söka bemästra inflationen förordnade regeringen i samråd med fackföreningarna om allmänt löne-och prisstopp från 1 september, och dagarna närmast före jul hade alltinget ett par dagars intensiva överläggningar om regeringens förslag till lösning av den ekonomiska krisen, innebärande bl. a. nya skatter på 240 miljoner kr. Något beslut hade ej fattats vid årsskiftet men om förslaget antogs skulle det innebära den dittills tyngsta skattebördan i öns historia. Under året utgick mandattiden för Islands president Asgeir Asgeirsson. Någon valkampanj blev det dock ej, då ingen motkandidat ställdes upp. Presidenten omvaldes alltså för en ny fyraårsperiod. Ett märkligt jubileum firades den 1 juli på Island. Då hade 900 år förflutit sedan Islands förste biskop Isleifur Gizurersson vigdes år 1056. Hans hemgård Skålholt blev platsen för en kyrka och en skola som efter hand blev både nationalhelgedom och en kulturell medelpunkt. Kyrkan förstördes på 1700-talet vid ett jordskalv, men för att hugfästa 900-årsminnet beslöts att en ny kyrka skulle uppföras där. Till denna skänktes från Sverige två kyrkklockor. 366