ANNUS MEDICUS 1957 Av docent EBBE NYMAN Den s. k. asisatiska influensan Sällan har en sjukdomsepidemi föregåtts av en sådan myckenhet sensations-skriverier och en sådan domedagsstämning som den av en variant av influensavirus typ A under året framkallade pandemien. Det började någonstans i Tibet. I april och maj spreds sjukdomen via Hongkong och Singapore till stora delar av Fjärran östern. Under sommaren bar det raskt vidare mot Europa och Amerika. Sverige nåddes på sensommaren, de första fallen var deltagare i engelska scoutläger och ryska ungdomsmöten. I oktober och november nåddes kulmen i vårt land, men redan vid årsskiftet var epidemien i stort sett avklingad, dock med en tendens till en andra ”våg” med luftvägssymtom som dominerande inslag. Skydds-ympning hade på grund av ringa tillgång på vaccin endast kunnat ske i mycket begränsad omfattning och spelade sannolikt ingen roll för förloppet i stort. Komplikationerna var väsentligt färre och mildare än under spanska sjukans dagar 1918—1919. Mot spanska sjukans närmare 30 000 dödsfall i vårt land kunde ”asiaten” endast misstänkas vara skuld till eller väsentligen bidragande dödsorsak i 50—100 fall. Sjukdomsfrekvensen kunde vid årsskiftet ej överblickas, men på sina håll torde närmare 20 procent av tätortens befolkning ha drabbats. En kraftig läkaropposition gjorde sig gällande mot förslaget till ny sjukhuslag som ansågs hota vitala sjukvårdsintressen och den utvecklades närmare vid en uppvaktning Sveriges läkarförbund gjorde hos inrikesminister Hedlund den 7 februari. På bilden ses fr. v. dr Olof Johansson, dr Erik Husmark, överläkare Harry Mossberg, dr Johan Rudebeck, dr Dag Knutsson, statsrådet Hedlund samt professor Axel Westman. 165