Ungefär i mitten av augusti, just som den nya säsongen stod för dörren, utbröt vid de kungliga teatrarna en scenarbetarstrejk som skulle komma att räcka ända till slutet av oktober. Det såg dystert ut, men Operan lyckades bemästra den svåra situationen. Spelet började faktiskt exakt på förut angivet datum, den 22 augusti, med ”Figaros bröllop” i provisorisk ”kris-uppsättning”, med draperidekor och ytterst begränsad rekvisita. Och spelet fortsatte, verksamheten hölls i gång hela tiden på ett sätt som vittnade om att såväl solisterna som framförallt regissörerna inte bara smidigt anpassade sig efter omständigheterna utan också drog nytta av de erfarenheter som detta experimentella spel på indragningsstat hade att ge. Repertoaren måste givetvis bli ganska reducerad, men förutom ”Figaro” omfattade den dock ytterligare sju operor, nämligen ”Fidelio”, ”Trubaduren”, ”Rigo-letto”, ”La Traviata”, ”Bohème”, ”Madame Butterfly” och ”Salome”, och därtill några baletter. Vad beträffar de nyheter som planerats för hösten vållade krisen onekligen vissa förskjutningar; men den 12 november, ett par veckor efter konfliktens lösning, var Kungl. teatern likväl färdig att presentera Rolf Lie-bermanns och Heinrich Strobels lyriska Molière-parafras ”Äktenskaps-skolan”, i regi av Bengt Peterson, dekor av Bergling, med Herbert Sand berg som dirigent och med Erik Sædén, Margareta Hallin, Anders Näslund, Barbro Ericson och Sven-Erik Vikström i rollerna. Som gäster på scenen uppträdde under året Joel Berglund, Ingrid Bjoner, Jussi Björling, Mattiwilda Dobbs och Nicolai Gedda. Årets debutant var tenoren Uno Stjernqvist, introducerad som Belmonte i Mozarts ”Enleveringen”. Erik Sædén och Margareta Hallin i Rolf Liebermanns ”Äktenskapsskolan”. Drottningholmsteatern var, såsom redan nämnts, skådeplatsen för de nya musik-dramatiska evenemangen under Stockholms festspel. Här presenterades sålunda Manuel de Fallas enakts-opera ”Mäster Pedros marionetter” under musikalisk ledning av Albert Wolff, i Göran Genteles regi och Albert Kozlowskys koreografi, och här uppfördes under samme dirigent Glucks ”Orfeus och Eurydike”, i regi av Lars Runsten och med Kerstin Meyer och Elisabeth Söderström i titelrollerna. — I slutet av juli premiäruppförde teatern Händeis opera ”Rodelinda” i Lars Runstens iscensättning och med Lars af Malmborg som musikalisk ledare; i rollerna framträdde här bl. a. Ingrid Bjoner, Arne Tyrén, Carl-Axel Hallgren och Ove Meyer-Leegard. Stora teatern i Göteborg tog i mars upp Smetanas ”Brudköpet” (regi: Soini Wallenius; dekor: Jan Brazda; dirigent Styrbjörn Lindedal), i maj ”Carmen” med Henny Ekström, Ragnar Ulfung, Gösta Kjellertz och Carina Portnow (regi: Bengt Peterson; dekor: Einar Hjorth; dirigent: Carl Rune Larson), och i november Puccinis ”Tosca”, som i Wallenius’ regi och med Evy Tibell, Ulfung och Björn Forsell som protagonister spelades i modern kostym. Teaterns operettrepertoar omfattade bl. a. ”Tre valser”, ”ökensången” och ”Annie get your gun”. Malmö stadsteater installerade som seriöst musikdrama Puccinis ”Bohème” i regi av Hubert Franz, med Sten-Äke Axelson som dirigent och Ethel Mårtensson, Astri Herseth, Olov Gerthel och Nils Bäckström i de centrala rollerna. I samma föreställning bjöds vid ett par tillfällen på gästspel av dels Jussi Björling, dels de italienska artisterna Aureliana Beltrami och Nicola Fila-curidi. Årets operetter var Offenbachs ”Orfeus i underjorden”, Léhars ”Greven av Luxemburg” och, som modern nyhet, Cole Porters ”Kamrat i silkesstrumpor” (regi: Ivo Cramér; koreografi: Carl-Gustaf Kruuse; dirigent Gert Ove Anderson). 184