MODET 1957 Av ELISABETH FALK DEN NYA LEDIGA klädstil, som spårats redan under föregående år utvecklades ytterligare under våren 1957 då alla de franska kollektionerna med Diors ”fria linje” i spetsen hade en mjukare stil än förut. Två jackor från Dior, ”vareusen” och ”sahariennen” framstod som särskilt nya. Den förra återgick på en rak, i halsen öppen arbetsblus och var ofta trekvartslång över en smal kjol. Sahariennen var en rymlig jacka, inte olik våra vindtygs jackor, åtdragen med skärp men ofta kraglös och av elegant material. Dess ursprung kan spåras tillbaka till krigets sportiga kana-diennejacka. Korta jackor presenterades till både klänningar och kjol och blus. Den klassiska dräkten trängdes ytterligare tillbaka. Klänningarna var i allmänhet ytterst enkla och släta utan detaljer. Kapporna gjordes i de flesta fall kortare än kjolen och med lös vidd i ryggen samt något avsmalnande nedåt eller i form av rejäla skärprockar. Diors sydvästliknande stråhatt blev särskilt uppmärksammad och kopierad. Hallonrött var vårens ledande färg sekunderad av himmelsblått, men med beige och marin som lugnare vardagsfärger. Luftiga tyger som chiffon och organza, sidencrèpe och lätta impriméer dominerade och även ylletygerna var lätta och mjuka. Prickmönstren överflödade och konkurrerade med rosenmönstren, men även tweedmönster tryckta på tunna tyger förekom. KORTARE KJOLAR och längre dräktjackor lanserades under höstsäsongen men redan under våren hade Balenciaga i olikhet mot de andra parisskräddarna kortat kjolarna. De vida ringningarna som han tidigare infört tillämpades nu i alla kollektioner och midjan fick stryka på foten för en halvsvängd eller helt rak skärning. Det Ulla av midjeskärning som fanns kvar doldes hos Dior av en platt blus-ning, som satte spår i modet. Alla höstens vardagsklänningar kännetecknades liksom vårens av den största enkelhet i skärningen och frihet från detaljer. Någon gång förekom dock diskreta draperingar. Den långa dräktjackan var ledig och rymlig med breda skärp, ofta i hällor. Nyast var Diors skärp inträtt i dragsko. En liten kort jacka förekom på klänningen under den trekvartslånga ytterjackan. TUBFORMADE rockar med knytskärp, som ibland placerades ovanför midjan, var en nyhet. Dessa knytskärp gick även igen på andra plagg. Bulligt svällande rockar i långraggiga tyger hörde också till nyheterna och dessa tyger förekom även med bouclékrullig botten. Den kupiga rygglinje man såg på dessa rockar förekom även på andra plagg. Capen och redingotkappan hade tagit farväl. RIKEDOMEN på lätta, mjuka tyger var lika påfallande under hösten då det lanserades nya variationer på créperna i rik färgskala. De liksom muslin och chiffon kom särskilt till användning för säsongens draperade eftermiddags- och aftonklänningar. Här kom midjan till sin rätt och den korta kjolen var ofta extra vid, men det fanns också raka modeller, ibland med skärpförsedd jacka i samma tyg. Till de vida klänningarna bars vida aftonrockar. Både smala och vida hellånga aftonklänningar förekom, men många gjordes fotfria och en del kortare fram än bak. Nyast var Balmains aftondräkt med cardigan av chiffon över lång smal klänning och Diors smala brokadklänning fram och med smal understomme. BLODRÖTT blev höstens färg följd av kungsblått med varianter, bronsgrönt, nutria, brunt och grått. Beige, dämpat vitt och svart var också modefärger. EN SVAR FÖRLUST led det franska modet då Christian Dior i oktober oväntat avled. En ung kraft som Dior själv engagerat några säsonger tidigare, Yves Saint-Laurent, utsågs att fortsätta hans verk. 16 241