För dessa två borgerliga partier kunde kompromisslösningarna bli partipolitiskt farliga, särskilt för retsforbundet, som inte liksom radikale venstre var vant att, utan att bli utraderat, svänga uppåt och nedåt i mandattal i takt med de socialdemokratiska omfamningarna. För H. C. Hansen var samarbetet med de två borgerliga partierna en naturlig utväg för att kunna uppfylla partiets och fackförbundens krav på att ha socialdemokrater på de högsta posterna i statsadministrationen. Mycket kunde uppnås på denna väg, och varje vinst hade nu betydelse, då både fackförbunden och socialdemokraterna tycktes ha godkänt de borgerliga påståendena att socialdemokratien aldrig skulle kunna få majoritet i riksdagen, ett hopp som H. C. Hansens föregångare Hans Hedtoft knappast någonsin skulle givit avkall på. Stats- och utrikesminister H. C. Hansen sade att trepartiregeringen borde dömas efter sina gärningar. Den första av dessa var tvångssparandet, som praktisk-poli-tiskt inte skapade stora betänkligheter därför att det endast drabbade 131 400 av Danmarks 1 512 900 skattebetalare. Men senare blev det klart att retsforbundet inte skulle få ut någonting av sin ”grundskylds”-regering utom på sin höjd en blygsam ökning av skatten på markvärdestegring med konjunkturhöjningen som moderator. Även radikale venstre fick stryka flagg, i det att partiet måste offra en av sina hjärteangelägenheter: den obligatoriska skiljedomen vid arbetskonflikter. som socialdemokraterna bestämt motsatte sig. Valutaställningen förbättrad Den danska ekonomiens stora bekymmer, valutaställningen, förbättrades under sista halvåret 1957 märkbart. För första gången på tre och ett halvt år hade Danmark ett valutaöverskott. I juni var valutaunderskottet 125 milj, kr., men vid årets utgång förelåg ett överskott om 270 milj., en förbättring i valutaställningen med 400 milj. Dessutom disponerade man över valuta för ett belopp på 235 milj, kr., som i juni beviljats som en särskild kredit av internationella valutafonden. Orsaken till valutaförbättringen fick man tillskriva att priserna på en rad importvaror, bränsle och industriråvaror, var i sjunkande, samtidigt som en god skörd minskade behovet av råvaruimport till kreatursbesättningarna. Produktionsstegringen avstannade Med stora bekymmer såg man att industriens produktionsstegring avstannade under sista halvåret 1957 och att antalet arbetslösa sedan sommaren blivit större än 1956 och väsentligt större än 1955. Detta antal var mellan 50000 och 60 000. Orsakerna till denna utveckling var dels internationella, dels inhemska. Det av trepartiregeringen som ett led i valutakris åtgärderna genomförda tvångssparandet, stabiliseringslånet, verkade sålunda som ett beslagtagande av det kapital som skulle användas till utvidgningar och medförde i många företag en begränsning av arbetsstyrkan. I stället för det mycket impopulära tvångssparandet önskade man i konservativa kretsar minska importen med hjälp av en depositionsförordning: vid köp av främmande valuta skulle ett belopp deponeras som motsvarade den valuta som skulle användas och som förräntades och frigavs efter ett års förlopp. Dessutom önskade man förbättra statens likviditet genom att uppskjuta anläggningsarbeten som tålde uppskov och dessutom genomföra ändringar i skattelagarna för att främja sparandet. 4,5 milj, invånare Danmark hade vid utgången av 1957 4,5 milj, invånare. Är 1917 var antalet 3 milj, och 1945 4 milj. 374