NORGE Av redaktör ODDVAR ERIKSTAD Norges regering 1957, se SvD Å. XXXIV. Konung Olav V. Vid årsskiftet tydde tecknen ute i världen på en konjunkturomsvängning. Frågan om Norge skulle erfara ett ekonomiskt bakslag var det karakteristiska uttrycket för den osäkerhet som rådde. På världsmarknaderna var de ändrade signalerna tydliga, men man kunde bara göra lösa antaganden om styrkan och varaktigheten hos tillbakagången. Om man emellertid bortsåg från dessa tendenser och höll sig till det som skett fann man att även 1957 som helhet sett var ett gott och aktivt år för norskt näringsliv. Produktion, export och konsumtion ökade i ungefär samma takt som åren förut, och huvudnäringarna uppvisade goda, delvis mycket goda resultat. Vid årets utgång fick man emellertid i rikt mått bekräftelse på svagheten i den norska konjunkturen. Omslagen på marknaderna för bergverks- och träförädlings-produkter samt på fraktmarknaden inverkade ogynnsamt på valutainkomsterna. Man kunde därför redan då emotse ett valutaunderskott 1958 på inemot 1 000 milj, kr., medan underskottet 1957 låg mellan 100 och 200 milj. Samtidigt som man måste konstatera att konjunkturerna gav skäl till oro vid årsskiftet måste man ta i betraktande att norsk ekonomi var mitt inne i en strukturändring, så genomgripande att man måste karakterisera den som inledningen till en ny era. Detta syntes bäst på att företag som dittills väsentligen producerat för hemmamarknaden utvidgade verksamheten med utlandsmarknaderna för ögonen, medan rena exportföretag stärkte sin ställning i konkurrenshänseende genom att utvidga produktionen. Särskilt kom detta till uttryck i den väldiga expansion som ägt rum i norsk gruvindustri under senare år. Mest uppseendeväckande var de planer som lagts fram och antagits för det statliga bolaget A/S Ardal og Sunndal Verk, som före 1965 skulle öka sin årsproduktion 384