två länderna närmare varandra och knyta förbindelserna fastare. Genom sin hållning under kriget gav hon ett förebildligt uttryck för karaktärsstyrka, orygglig tro på rätt och sanning och grundmurad övertygelse att frihetens sak till sist skulle segra över våld och maktspråk. Vid hennes bår, slutade hr Hansen, skall därför från hennes gamla land, som hon aldrig glömde, ljuda ett tack för hennes insats, ett tack för vad hon som svensk prinsessa gjorde för Danmark och sina forna landsmän i goda som i onda dagar. Ett minnesprogram ägnades på onsdagsaftonen den bortgångna prinsessan i svensk TV och radio och i Norges radio höll utrikesminister Lange ett minnestal. * Prinsessan Ingeborg var född 1878 och var dotter till kronprins Frederik, sedermera konung Frederik VIII av Danmark och hans gemål Louise, dotter till konung Karl XV. Hon var alltså syster till konungarna Christian X av Danmark och Haakon VII av Norge. Den 27 augusti 1879 firades i Köpenhamn bröllopet mellan prins Carl av Sverige och prinsessan Ingeborg av Danmark och det ovanligt lyckliga äktenskapet upplöstes först genom prinsens frånfälle den 24 oktober 1951. Av makarnas fyra barn var det endast äldsta dottern prinsessan Margaretha, gift med prins Axel av Danmark, och sonen prins Carl Bernadotte som överlevde modern. Yngsta dottern drottning Astrid av Belgien dödades vid en bilolycka 1935 och näst äldsta dottern kronprinsessan Märtha av Norge avled 1954 i leukemi. I en ledande artikel den 13 mars ägnade Svenska Dagbladet den bortgångna prinsessan följande minnesord: Prinsessan Ingeborgs sena år förmörkades av sorger. Det första hårda slaget kom redan 1935, då hennes dotter Astrid, som i egenskap av belgiernas drottning förvärvat sig en lika varm — ja, nästan svärmisk — tillgivenhet som i egenskap av svensk prinsessa, omkom vid en bilolycka i blomman av sin ungdom. Efter andra världskrigets utbrott fick prinsessan Ingeborg bevittna hur de nazistiska armeerna invaderade och ockuperade hennes eget fädernesland Danmark, där hennes dotter Margaretha som maka till prins Axel hade sitt hem, så Norge, där hennes dotter Märtha var kronprinsessa, och slutligen Belgien, där hennes måg kung Leopold regerade. Det berättas om hur hon den 9 april 1940 drog ned rullgardinerna i de rum i familjens våning vid Hovslagargatan, som vette mot tyska beskickningen, för att låta dem gå i höjden först efter den tyska kapitulationen i maj 1945. Friheten hade inte mer än återbördats åt de folk, som stod hennes hjärta så nära, förrän hennes glädje över denna utgång av kriget skulle skuggas av nya bekymmer och bedrövelser. Den svåra kungakrisen i Belgien kunde inte undgå att djupt uppröra den unge tronföljaren Baudouins mormor, som dessutom torde ha varit personligen fästad vid sin olycksförföljde måg Leopold. År 1951 avled prinsessans make prins Carl och redan tre år senare dukade kronprinsessan Märtha under för den obevekliga blodsjukdom som ödeläde hennes liv. Trots att hennes molnhöljda levnadsafton stod i en skarp kontrast till en ovanligt sorgfri och solig ungdom och en sällsynt lycklig livets middagshöjd lät hon aldrig undslippa sig någon klagan. Hon kom hit i 20-årsåldern, redan på förhand populär som Karl XV:s dotterdotter och blev på kort tid inte blott för gamle kung Oscar, som själv fann på smeknamnet, utan för hela svenska folket ”prinsessan Solstråle”. Hon lyckades förena mjuk naturlighet och vänlighet, dansk ynde, med svensk stil, på ett sätt som gjorde henne omtyckt i alla kretsar. Hennes lyckliga och idylliska familjeliv framstod som ett föredöme. Det märkliga var nu, att när denna ljusa tavla under de sista två decennierna så märkbart förändrades och fördunklades, förändrades och fördunklades dock icke prinsessan Ingeborg. Hon stod rak under de hårda slagen, hon blev aldrig bitter eller förgrämd, och som det inbegrepp av familjemoder hon alltid varit gav hon och fann själv stöd i svårigheterna genom obrottslig sammanhållning med sina barn och barnbarn. Denna attityd av stoicism och lojalitet kunde blott fördjupa den tillgivenhet och aktning, varmed hon omfattats av såväl Sveriges som Norges och Danmarks folk. Det är knappast för mycket sagt att när hon nu, vid nästan 80 års ålder lugnt och stilla fick gå till vila efter ett växlingsrikt liv var hon en av de mest avhållna medlemmar vårt regerande kungahus någonsin haft. I minnesorden i Norges största tidning Aftenposten hette det bland annat: Det har sagts om prinsessan Ingeborg att hennes liv har växlat mellan sol och skugga. En av de stora solskensdagarna i hennes liv var den vårdag för 29 år sedan då hennes dotter, prinsessan Märtha, förmäldes med kronprins Olav av Norge. Återigen hade band knutits som historien hade slitit sönder och ett nytt tidevarv inletts i förhållandet mellan de två folk som bor sida vid sida. Tre broderfolk sörjer vid prinsessan Ingeborgs bår, icke först och främst över en medlem av Nordens stora kungafamilj utan över en stor och ädel människa. 24