Norska stortingets Nobelkommitté beslöt den 10 november att utdela årets fredspris till den 48-årige belgiske katolske prästen Georges Pire, som under andra världskriget var verksam inom den underjordiska rörelsen mot tyskarna och som från 1949 ägnat sitt liv åt arbetet för flyktingarna som ledare av rörelsen ”Europé du Cæur”, en organisation som bl. a. upprättat s. k. europeiska byar för flyktingar. Nobelprisens belopp för året var 214 559:40 kr. Av de åtta pristagare som utsetts av svenska institutioner kom alla utom Boris Pasternak till Stockholm för att personligen hämta sina pris, flertalet med fruar och andra familjemedlemmar. Den stora ankomstdagen var söndagen den 7 december. Då anlände de tre ryska pristagarna, kemipristagaren dr Sanger samt två av de amerikanska medicinpristagarna, professorerna Beadle och Lederberg, den förre tillsammans med makan mrs Muriel Barnett-Beadle och 15-årige styvsonen Red-mond Barnett, den senare i sällskap med makan och forskarkollegan dr Esther Lederberg. Största sällskapet bildade ”klanen Sanger”. Den bestod utom av pristagaren själv av makan mrs Joan Sanger, sönerna 15-årige Robin och 12-årige Peter, svägerska, syster och broder. Av den sovjetryska pristagartrion var det endast dr Tjerenkov som medfört sin maka Maria Tjerenkova. Vid ankomsten till Stockholm gjorde kemipristagaren dr Sanger ett uttalande av stort intresse. På tal om hans upptäckts praktiska tillämplighet förklarade han att det visserligen ännu är för tidigt att med bestämdhet säga vilken nytta läkarna skall få av hans forskningar men han både hoppades och trodde att de skulle kunna få betydelse vid den fortsatta bekämpningen av såväl sockersjuka som cancer. Han underströk dock att den kemiska äggviteämnesforskningen ännu så länge befinner sig på ett mycket förberedande stadium och att ingen kan säga exakt vad som kan komma ut av den. Han nämnde vidare att det tog honom tolv år att genomföra insulinforskningarna, vilka han påbörjade under krigsåren. De är i hög grad ett enmansarbete, något rätt ovanligt när det gäller modern naturvetenskap. Den tredje medicinpristagaren dr Tatum löpte på grund av trafikkrångel risk att komma för sent till prisutdelningen. Han och hans sällskap bestående av makan mrs Viola samt döttrarna Margaret och Barbara fick tillbringa ett opåräknat dygn i Paris, då flyglägenhet därifrån ej stod att erhålla till följd av dimma och snöyra. Först på tisdagsmorgonen, dagen före Nobelfesten, kunde de lämna Paris med ett Air France-plan, vilket dock måste vända i Köpenhamn. Efter ny väntan där kunde de till slut fortsätta med ett plan som kom från Nairobi och anlände till Bromma på tisdagskvällen. Familjen kom alltså i tid till Nobelfesten men för sent för den traditionella mottagningen för pristagarna med familjemedlemmar m. fl. hos ordföranden i Nobelstiftelsen riksmarskalk Birger Ekeberg med maka. Hit kom de övriga sex pristagarna och här såg man vidare de tidigare svenska pristagarna professorerna Manne Siegbahn och Hugo Theorell, representanter för de svenska prisutdelande institutionerna m. fl. Fysikpristagaren Igor E. Tamm vid stadsh usbanketten. 84