JORDBRUKSÅRET Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON Väderleken under 1958 var minst sagt nyckfull med ”sommar på hösten” efter en mycket sen och kall vår med därav följande försenat vårbruk. Svåra skyfall skvalade i juli ner på höet. — Jönköping fick 132 och Lund inte mindre än 188 mm. I augusti fortsatte regnandet på samma envisa och olycksbådande vis som sommaren 1957. Från jordbruket kom allt dystrare rapporter. Höet kom inte in, rapsen skadades och vårsäden ville inte mogna. Skördetröskorna var alltför tunga i den uppblötta marken och i stora delar av landet tog man till den beprövade gamla metoden att skörda med självbindare och sätta upp säden i torkskylar och krakar. Men i september kom den sommar som tidigare fattats och med den hoppet att ändock få skörden under tak. Hade våren varit besvärlig blev i stället hösten så mycket gynnsammare för jordbearbetning och sådd. Höstplöjningen kunde fullföljas utan svårigheter. Den vackra hösten undanröjde alltså till stor del den skördekatastrof som på sensommaren tycktes hota vårt land. Skörderapporten per den 15 oktober visade att en inte så liten skörd bärgats, men den beräknades dock under medelnivå och kvalitetsskadorna var betydande, särskilt i fråga om rågen. Arealinventeringen av höstsådden Resultaten från inventeringen av de höstsådda arealerna framlades i slutet av året av Statistiska centralbyrån. Inom de 20 län som inventerades hade 300 000 hektar besätts med höstsäd, fördelat på 203 800 hektar vete och 96 200 hektar råg. Detta innebar en ökning av höstsädesarealen med inte mindre än 91 000 hektar eller 43,6 procent jämfört med hösten 1957. Arealökningen kom främst på vete ca 78 procent och råg ca 4 procent. Vid denna jämförelse fick man dock ta hänsyn till att de hösten 1957 besådda arealerna på grund av det myckna regnandet var mycket låga, i själva verket de lägsta som förekommit under 1940—50-talen. Allmänt kan man säga att odlingen av både vete och råg ökade starkt i de län, som hösten 1957 fick sin höstsådd reducerad genom den stora nederbörden. Vad oljeväxterna beträffar redovisas en totalareal av 84 100 hektar, vilket är 25 600 hektar eller 23,3 procent mindre än 1957. De sänkta priserna och de två senaste årens dåliga skördeutfall måste väl anses vara förklaringen härtill. Tack vare höstens gynnsamma väderlek befann sig de sådda oljeväxtfälten i god utveckling. Smörkrisen 1958 Det gångna jordbruksåret var jordbrukspolitiskt ett av de livligaste med en rad brännande jordbruksfrågor och handelspolitiska problem på dagordningen. Ett av de stora debattämnena var frågan om smör överskottet. Starka prisfall på smör på världsmarknaden hade i början av året medfört en förlust för Sverige på drygt 3 kronor per kg för det överskottssmör som måste exporteras. Det beräknades att Sverige per år producerade ca 85 000 ton smör, av vilket inte fullt 60 000 ton konsumerades på hemmamarknaden, medan 25 000—30 000 ton måste exporteras. I samband med den internationella smörkrisen anklagade Danmark Sverige för smördumping på den engelska marknaden. En annan företeelse i smörkrisens spår var de mycket omskrivna öresundsresorna för inköp av billigt danskt smör 98