Göran Johanssons bilfärder — vilka han förnekade — kunde vara rimliga. Såväl tidsscheman som vittnesmål inför domstolen kritiserades skarpt av advokaten. Han ansåg att kriminalmännen inte fått fram bevis för att Göran Johansson anlagt en enda brand. Ingen enda person har ju i alla fall sett honom tända på, hävdade advokaten. Och, fortsatte han, det fanns också andra bybor i närheten, då bränderna började. Kanske finns det även främmande personer som kriminalmännen inte känner till? Den 10 november 1958 började rättegången inför häradshövding Gudmund Lindencrona i Ölands häradsrätts domsaga i Borgholm. Landsfogden anklagade ölandsbonden, som själv energiskt förnekade mordbrandspåståendena. Han var dock under handläggningen fram mot jul mest apatisk och rapporterna från rättegången innehöll dagligen också snabbskisser om Göran Johanssons psykiska hälsa. I samband med anhållandet i Västervik överföll han landsfogden men bad efter en stund om ursäkt. Och rättegången måste några gånger avbrytas för att han skulle komma i balans igen. Ölandsbonden som under 1958 års sommarbränder var ytterst intresserad av att göra pressuttalanden om sin oskuld och polisens ”dåliga utredning” hade i mitten av november ändrat inställning. Han avskydde då offentligheten. Men poliser ogillade han även i fortsättningen. Ett hundratal vittnen kallades till mordbrandsmålet. Vidare hördes vittnespsykologen, professor Arne Trankell, om vittnesmålen. Han var kritisk och kallade bl. a. ett vittnesmål ”magi”. När en 70-årig man hördes som vittne visste denne att berätta att han vid ett tröskverksmöte 1955 hört vissa namngivna lantbrukare diskutera Göran Johansson. ”Är det någon som inte vågar tända på själv så säg bara till Göran Johansson, för han är expert”, hade lantbrukarna sagt. Dessa hördes och påstod att de vid tiden för tröskverksmötet inte ens visste vem Göran Johansson var. Rättegången var varje dag dramatisk, men i sak kom det fram ytterst få för rätten vägledande uppgifter. Den 28 november då rättegången pågick brann det i Gärdslösa och de i landet som trodde på Göran Johanssons oskuld nickade menande. Nu hade ”ölandspyromanen” tänt igen. Men så var icke fallet. Den branden blev snabbt uppklarad. Två personer i Gärdslösa anhölls och erkände branden, men gick fria för alla övriga bränder på ön. När året var slut hade mordbrandsmålen inte slutbehandlats. Alltjämt pågick utredningen kring sommarbränderna 1958 och landsfogden lade sista handen vid åtalet mot Göran Johansson för branden i hans egen villa. Denna brand ledde för övrigt också till att åtta vaktkonstaplar från Kalmarfängelset hördes som misstänkta för tjänstefel. De hade beviljat Göran Johansson för stora friheter under vallningstimmarna. Men de försvarade sig med vaktinstruktionerna: det hade funnits en tyst order om att Göran Johansson skulle trivas för att inte krångla under rättegången. JK och JO begärde yttrande och först 1959 bedöms fångvaktarnas åtgärder rättsligt eller disciplinärt. Denna del i den märkliga kriminalaffären samt vissa mordbrandsavsnitt handlades av t. f. landsfogde Dan Hemlin. De båda åklagarna och den stora statspolis-staben har samlat ett omfattande indiciematerial mot Göran Johansson. Han är misstänkt för de flesta bränderna på Öland men måste vara oskyldig beträffande en — branden i halmstacken i byn 1957 då han satt häktad i Borgholm. Styrkan av bevisen i övriga bränder får rätten avgöra. Vid sidan av mordbrandsåtalet misstänks Göran Johansson också för checkbedrägeri på 1 400 kr. Han erkände delvis denna gärning i rätten men bestred brott. I samband med åtalet för checkbedrägeri genomgick han en s. k. liten sinnesundersökning. Läkaren rekommenderade stor undersökning ”om Göran Johansson av rätten anses skyldig till brotten”. 140