Pastor Willis Säwe och pastor Lewi Pethrus, den nye och den avgångne ledaren i F iladel fiakyrkan i Stockholm. Svenska missionsförbundet stod under året som värd för en internationell friförsamlings-konferens, förlagd till Jönköping den 9—14 september. Samfundsledare från Svenska missionsförbundets systersamfund i tretton länder överläde ingående om det internationella läget och fattade betydelsefulla beslut om gemensamma mis-sionsuppgifter. Exekutivkommitténs ordförande, direktor Friedrich Heitmüller, Hamburg, omvaldes med missionsföreståndare Gösta Nicklasson, Stockholm, som vice ordförande. Ständig sekreterare i The International Federation of Free Evangelical Churches är förlagskonsulenten fil. mag. Augustinus Keijer, Lidingö. Missionsföreståndaren inom Svenska baptistsamfundet, dr Erik Rudén, Stockholm, antog under året kallelse till en betydelsefull internationell ledar- post. Han blir den baptistiska världsalliansens Europa-sekreterare med huvudkvarter i London. Platsen tillträdes under 1959. Inom den svenska pingst väckelsen har ombyte skett på en betydelsefull ledar-post. Efter sin nära femtioåriga gärning som föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har pastor Lewi Pethrus frånträtt sin tjänst. Till hans efterträdare har församlingen kallat pastor Willis Säwe från Malmö, som installerades i sitt nya ämbete söndagen den 26 oktober 1958. Willis Säwe är född i Stockholm den 7 oktober 1907 och utbildades först vid handelsgymnasium. Han blev 1936 Pingströrelsens missionsarbetare i Frankrike, där han bl. a. upplevde andra världskriget och Frankrikes sammanbrott. Hans uppmärksammade arbete ”När Frankrike besegrades” utkom 1940. Under femton år har pastor Säwe stått som ledare för Elim-församlingen i Malmö. Det var under denna tid som Hippodromteatern förvandlades till gudstjänstlokal. Den svenska frikyrkorörelsen upplever alltjämt en av de intensivaste kyrkobygg-nadsperioderna i sin historia. Runt om i landet reser sig nya, ändamålsenliga frikyrkotempel, ofta präglade av en djärv och modern formgivning. Som exempel kan nämnas att ett av samfunden, Svenska missionsförbundet, hittills under femtiotalet byggt inte mindre än sex nya kyrkor enbart i Stockholms förstäder. En liknande livaktighet präglar också de andra samfunden. Viktigast av allt är att denna yttre expansion ofta medverkar till eller utlöser en ny aktivitet på det personliga väckelsearbetets och ungdomsfostrans område. Ett jubileum, som nära berör svensk frikyrklighet, firades under året. Riksdagens s. k. Torsdagsgrupp hade då ägt bestånd i sjuttio år. Denna sammanslutning inom den svenska riksdagen har uteslutande tjänat som ett organ för uppbyggelse och 152