riernas utställningar, där särskilt Svensk-franska utmärkte sig med en elitbetonad majsalong av just sådana verk som man önskade att Moderna museets vänner skulle kunna förvärva. En samling Calderskulpturer i Galerie Blanche och en Klee-utställning på Samlaren hör likaså till det minnesvärda. Några stora nordiska konstnärer bjöd Stockholmspubliken på storartade upplevelser. Den danske mästaren Harald Giersings allvarligt mäktiga konst, som haft stor betydelse för generationer av svenska målare, förvandlade Konstakademiens nedslitna utställningslokaler till ett tempel. Helene Schjerfbecks förandligade måleri, som två decennier tidigare fått publiken att vallfärda till Stenmans, visade sig kunna fängsla betraktarna lika starkt som förr. På Färg och Form kunde man glädja sig åt den danske bildhuggaren Adam Fischers frodigt bulliga figurer eller beundra den välberäknade måttfullheten i hans landsman Georg Jacobsens måleri. Göteborgs konsthall hyllade den sympatiskt kultiverade målarnestorn Jean Heiberg från Norge som uträttat så mycket i det skandinaviska konstarbetet. Konstmuseet i Göteborg öppnade mot årets slut en stor minnesutställning av Ivar Arosenius konst. Den visade konstnärens rötter i fin-de-siècles ornamentik men också de nya möjligheter inom exotisk lekfullhet eller primitiv naivism som Arosenius förberedde i sin utsökta miniatyrkonst. Lika konsthistoriskt betydelsefull var den retrospektiva samling av Gösta Adrian-Nilssons måleri som Liljevalchs konsthall visade under våren, där man fick uppleva hur den italienska och tyska futu-rismens bombkrevader dånade fram i det svenska 10-talsmåleriet och med tillsatser av fransk kubism blev GAN:s mycket personliga stil. Bland årets separatutställningar i Stockholm väckte Torsten Anderssons (Galerie Blanche) mycken uppmärksamhet liksom Staffan Hallströms, C. O. Hulténs och Lennart Rodhes (hos Gummesons) samt Erland Brands (Galerie Blanche). Endre Nemes visade ett stort urval av de senaste årens produktion (Konstakademien) och hans f. d. elever i gruppen Nya Valand framträdde tillsammans i Liljevalchs. Årets pristagare på Unga tecknares utställning blev John Wipp. Vänder man sig till årets konstliv utanför Sveriges gränser kan endast några av de viktigaste världsevenemangen anföras. På världsutställningen i Bryssel visades ”50 ans d’art möderne”, det ståtligaste och mest påkostade urval av den moderna konstens mästerverk som någonsin samlats från all världens museer och samlingar. Den översikt som här gavs av den moderna konstens olika utvecklingslinjer från van Gogh och Cézanne fram till dagens spontanister lär knappast kunna överträffas i vår livstid. Inte minst intressant att se var det tjugotal franska mästerverk av bl. a. Matisse och Picasso som lånats ut från Moskva och all den ryska socialrealism som av konstpolitiska skäl fått göra dem sällskap. De fria abstraktionerna var med eftertryck markerade som dagens måleri och detsamma kunde konstateras på årets biennal i Venedig. De unga italienarna och spanjorerna ägnade sig speciellt åt denna art och briljerade med materialeffekter. Liksom vid alla andra av årets internationella konsthändelser och konstkraftmätningar saknades Sverige fullständigt i sammanhaget. De svenska konstnärerna får inga bidrag och ingen hjälp att uppträda i internationell konkurrens, ett sådant stöd som nästan alla andra av världens länder ger sina konstnärer. Det är beklagansvärt att den svenska konsten därigenom förblir obekant för den övriga världen. Det finns mycket däri — det har flera av årets utställningar visat — som är helt i linje med de internationella rörelserna just nu och som dessutom har sådana kvaliteter att det skulle bli uppmärksammat. 206