ARKITEKTUREN Av GOTTHARD JOHANSSON Rolf Berghs betongkyrka i Oxelösund. Den intensiva byggnadsverksamhet, som under hela 50-talet — och redan dessförinnan — satt sin prägel på så gott som alla svenska städer och samhällen, har sin grund i den väldiga befolkningsomflyttning, som ägt rum från landsbygden till tätorterna och som framkallat ett bostadsbehov och en bostadsbrist, som åtminstone i de större städerna ännu är långt ifrån avhjälpta. Resultatet av denna byggnadsverksamhet har blivit en förändring av själva stadsstrukturen. Runt den gamla stadskärnan har det vuxit upp en rad förorter i en öppen stadsplan och med en blandad bebyggelse av höghus, lägre hyreshus, radhus och andra former av enfamiljshus, i de flesta fall samlade kring ett mer eller mindre fullständigt sam-hällscentrum. Dessa ”drabantstäder”, för vilka det stockholmska Vällingby blivit signifikativt, har naturligtvis främst satt sin prägel på de större städernas utbyggnad, men typen och dess speciella kännemärke, höghuset, går igen även i mindre samhällen. Bland mängden av exempel på denna stadsplanemässigt och arkitektoniskt rikt varierade, men till sina grunddrag enhetliga förortsbebyggelse kan nämnas det genom en bostadsutställning hösten 1958 aktualiserade området Biskopsgården på Hisingen i Göteborg, där bl. a. arkitekterna Helge Zimdal, Nils Einar Eriksson, Erik och Tore Ahlsén samt Per-Axel Ekholm och Sidney White svarat för var sina bebyggelsegrupper. Stockholm kommer snart att ha förbrukat all mark inom sina egna gränser, men bebyggelsen fortsätter med oförminskad styrka inom de städer och andra förortskommuner, som ingår i den större enheten Storstockholm, och samtidigt börjar man se sig om efter ännu obebyggda områden, i mera centralt läge. För två sådana har under 1958 intressanta byggnadsprojekt framlagts. Det ena gäller Tantoberget på Söder, för vilket ett förslag med en grupp av i plan svagt båg-formiga höghus utarbetats av arkitekterna Åke Ahlström, Lars Bryde och Kell Åström, det andra, det på motsatta sidan av Årstaviken belägna Nybohovområdet, för vars bergiga terräng Magnus Ahlgren, Torbjörn Olsson och Sven Silow projekterat en bebyg- 210