Kina (Formosaregimen): President Chiang Kai-shek. Premierminister O. K. Yui. Korea (Nord-): President Kim Du-bong. Ministerrådets ordf, och politbyråns ledare Kim Il-sung. Korea (Syd-): President Syngman Rhee. Kuba: President Fulgencio Batista; flydde på nyårsdagen 1959 ur landet, varefter Manuel Urrutia blev provisorisk president. Laos: Konung Somdet Prachao Sisavang Vong. Premierminister Prins Souvana Phouma. Libanon: President Fuad Chehab. Premierminister Rashid Karami. Liberia: President William Tubman. Libyen: Konung Mohammed Sayed Idriss el-Senussi. Premierminister Abdul Majid Koo-bar. Liechtenstein: Furst Franz Joseph II. Regeringschef Alexander Frick. Luxemburg: Storhertiginnan Charlotte. Konseljpresident Pierre Frieden. Malajiska federationen: Statsöverhuvud Tuanku Abdul Rahman. Premierminister Ttinku Abdul Rahman. Marocko: Konung Muhammed V. Premierminister Abdullah Ibrahim. Mexiko: President Adolf o Löpez Mateos. Monaco: Furst Rainier III. Ministerpresident Henry Soum. Mongoliska folkrepubliken: Statschef Jamsaran-gin Sambu. Premierminister Umjagin Tseden-bal (även kommunistiska partiets förste sekreterare). Muscat och Oman: Sultanen Said bin Taimur. Nederländerna: Drottning Juliana. Premierminister Louis Beel. Nepal: Konung Mahendra Bir Bikram (utövar även den exekutiva makten). Nicaragua: President Luis Somoza Debayle. Nya Zeeland: Generalguvernör Viscount Cobham (Charles John Lyttelton). Premierminister Walter Nash. Pakistan: President (provisorisk) Mohammed Ayub khan: även premierminister. Panama: President Ernesto de la Guardia. Paraguay: President Alfredo Stroessner. Peru: President Manuel Prado y Ugarteche. Polen: Ordförande i ”statsrådet” Aleksander Zawadski. Premierminister Jozef Cyrankie-wicz. Kommunistiska partiets förste sekr. Wladyslaw Gomulka. Portugal: President Americo Tomås. Regeringschef och diktator de facto Antonio de Oli-veira Salazar. Rumänien: Ordförande i nationalförsamlingens presidium Gheorghe Maurer. Ordförande i ministerrådet Chivu Stoica. Kommunistiska partiets förste sekr. Gheorghe Gheorghiu-Dej. Saudi-Arabien: Konung Saud ibn Abdul-Aziz. Regeringschef, kronprinsen emir Feisal. Singapore: Generalguvernör William Goode. Premierminister Lim Yew Hock. Sovjetunionen: Ordförande i högsta sovjets presidium Kliment Vorosjilov. Regeringschef och förste sekr. i kommunistiska partiet Nikita Krusjtjev. Spanien: Statschef (Caudillo) Francisco Franco y Bahamonde; även regeringschef och Falangpartiets högste ledare. Schweiz: Förbundspresident Thomas Holenstein (efterträddes vid årsskiftet av Paul Chaudet). Storbritannien: Drottning Elizabeth II. Premierminister Harold Macmillan. Sudan: Presidentposten obesatt. Premierminister Ibrahim Abboud. Sydafrikanska unionen: Generalguvernör Ernst George Jansen. Premierminister Hendrik Verwoerd. Thailand (Siarn): Konung Bhumibol Adulyadej. Regeringschef Sarit Thanarat. Tibet: Lingerh Pamo Töntrup, den 14:e Dalai Lama; andligt överhuvud och nominell härskare. Tjeckoslovakien: President Antonin Novotny (även förste sekr. i kommunistiska partiet). Ministerpresident Viliam Siroky. Tunisien: President Habib Bourguiba; även premierminister. Turkiet: President Celål Bayar. Premierminister Adnan Menderes. Tyska demokratiska republiken (Östtyskland): President Wilhelm Pieck. Ministerpresident Otto Grotewohl. Förste sekr. i kommunistiska partiet Walter Ulbricht. Ungern: President Istvån M. Dobi. Ministerpresident Ferenc Münnich. Förste sekr. i kommunistiska partiet Jånos Kådår. Uruguay: Ordförande i nationalrådet Arturo Le-zama. Vatikanstaten: Påven Johannes XXIII. Statssekreterare Domenico Tardini. Venezuela: President Romulo Betancourt. Vietnam (Syd-): President Ngo Dinh Diem; även premierminister. Vietnam (Nord-): President Ho Chi Minh; även kommunistiska partiets ledare. Premierminister Pham Van Dong. Västindiska federationen: Generalguvernör Lord Hailes (Patrick Buchan-Hepburn). Premierminister Grantley Adams. Österrike: President Adolf Schärf. Förbundskansler Julius Raab. 351