skaffa ett lämpligt skjutfält för A 1 samt behovet av ett samövningsfält. Arbetet skulle dock bedrivas så att statsutskottet på hösten kunde få ytterligare underlag för sitt ställningstagande beträffande skjutfält för Infanteriskjutskolan. Det resultat, som utredningen framlade i oktober beträffande sina undersökningar av ett flertal skjut- fältsalternativ, visade att inget av dessa kunde tillgodose Infanteriskjutskolans krav på samma sätt som Gullbergsfältet. Förslaget om anskaffning av det lilla Gullbergsfältet samt Infanteriskjutskolans förläggning till Linköping antogs av riksdagen den 2/12 efter hård debatt och där röstningen inte följde några partilinjer. Befälsfrågan Efter ständiga utredningar sedan 1948 framlade 1954 års befälsutredning — riksdagsman Holmqvist — den 29 juli sitt förslag kallat ”Arméns Befäl”. Detta utgör en granskning och ett urval av 1948 års befälsutrednings två förslag samt ett av dåvarande arméchefen år 1954 framlagt förslag. Dessutom har utredningen framfört en mängd egna ideer och sammangjutit frågorna om befälsordning, rekrytering och utbildning till ett genomarbetat förslag tillämpbart på arméns befäl i sin helhet. Förslaget innebär i stora drag, att de tre befälskårerna bibehålls. Av yrkes-befälet skall officerskåren rekryteras och utbildas med hänsyn till krigsorganisationens behov av bataljonschefer och högre befattningshavare. Studentexamen bibehålls som grundkrav. Underofficerskåren rekryteras och utbildas främst med hänsyn till uppgiften att vara plutonchef i den fredstida utbildningsorganisationen. Utbildningen till och såsom underofficer bör ökas och höjas så att de i krigsorganisationen skall kunna utnyttjas som kompanichefer. Underbefälet bibehåller sin karaktär av en kvalificerad grupp instruktörer i fredsutbildningen och kåren dimensioneras och inriktas för denna huvuduppgift. I krig skall de i ökad utsträckning kunna användas som kompanikvartermästare. Det värnpliktiga befälets utbildning skall läggas på en högre nivå och förlängas. Reservofficerarna bör ges ställning som en kvalificerad grupp av de värnpliktiga officerarna. Den frivilliga befälsut-bildningens betydelse understrykes. Befälsutredningens förslag mottogs i remissinstanserna i huvudsak positivt. Anmärkningar gällde främst den nedvärdering av reservbefälet, som utredningen ansetts ge uttryck för. Chefen för armén och ÖB tillstyrkte förslagets principer och förordade att statsmakterna snabbt skulle fatta beslut i befälsfrågan. Ett sådant väntades vid 1960 års riksdag. Vakanserna på arméns befälsstater minskades under 1959. Nya bestämmelser för långsiktsplanläggning av befälsplaceringar, kommenderingar och befordringar skapade ett gynnsammare utgångsläge för en positiv personalpolitik. Samtidigt kommer stora årskullar att träda ut i förvärvslivet, vilket allt torde medge en ökad rekrytering under de närmaste åren. 27/8 utexaminerades 69 elever från Arméns underofficersskola i Uppsala. Främst placerades J. Ottosson, I 1. 3/9 utexaminerades den 167:e årskursen på Karlberg bestående av 75 elever vid Krigsskolan. Främst placerades B. Gustafsson, Ingenjörtrupperna. Arméns utbildning Ökad tonvikt lades på befälsutbildningen. Den nya taktik, som atomvapnen framtvingat, med utspridning av förbanden över stora ytor och mycket rörliga operationer, ställer större krav på förbandscheferna när det gäller initiativ, självständighet och handlingskraft. Den nya taktiken demonstrerades särskilt vid 1959 års arméstridskurs i Skil-lingaryd 11—21 augusti. Denna besöktes även av danske arméchefen, generallöjtnant C. V. Hjalf. 85