HAMMARSKJÖLDTAL OM SOLIDARITET Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare, kom den 4 maj med flyg till Bull-tofta och fortsatte därifrån till Lund, där han invigde det internationella studenthus som ritats av arkitekt Ingeborg Hammarskjöld-Reiz och till vilket initiativet togs av Södra Rotarydistriktet 1952. Huset, fyra längor kring en sluten gård, innehåller 130 enkelrum och 15 dubbletter jämte restaurang, samlingssal och andra utrymmen. Till byggnadskostnaderna har utom Rotary bidragit de skånska industrierna, dr Wenner-Gren och staten. Hälften av rummen bebos av svenska studenter och hälften av utländska, detta för att skapa kontakter. Efter invigningen följde ett party i Akademiska föreningens stora sal, där FN-chefen höll ett anförande, vars nyckelord var solidaritet. Han yttrade bl. a.: ”Vi rör oss i en värld, där internationellt liksom nationellt, begåvning och utvecklingsmöjligheter icke ger någon bestämd grupp ett företräde. De demokratiska ideal som kräver lika chans för alla bör tillämpas också på folken och raserna. Det ter sig under dessa förhållanden självklart, att inget folk och ingen folkgrupp kan grunda sin framtid på ett krav på supremati. Det är i dess eget intresse att de andra grupperna får samma chanser som den själv haft. Att bidra därtill är en handling av solidaritet som inte endast är till det helas gagn utan på längre sikt också till den handlandes egen nytta. Detta betyder att makt måste ersättas av ledarskap — ledarskap både när det gäller att ge andra folk deras chans och när det gäller att, utan maktspråk, visa den bästa vägen att utveckla sina andliga och materiella resurser. På ett blygsamt plan och i blott alltför ringa omfattning arbetar den organisation som jag företräder i den riktning jag här angivit. Den är grundad på en solidaritetens filosofi. Den försöker att till de missgynnade folken förmedla först och främst kunskap men också materialresurser som ger dem en chans till den utveckling och ställning de har inre möjlighet till. Den försöker finna former i vilka de gamla folk som nu vinner eller vunnit frihet friktionsfritt kan finna sin nya ställning. Den ger dem alla en lika röst i rådslagen oberoende av ras, historia och fysisk eller ekonomisk makt. Inte minst i sistnämnda hänseende möter man ofta en skepticism liknande den som en gång stod i vägen för allmän rösträtt. Man kan vara medveten om riskerna i ett sådant experiment och likväl vara övertygad också om att det är nödvändigt och måste genomföras. Experimentet måste i detta fall lyckas. Om detta skall ske, kan inte de som arbetar för den nya syntesen förneka eller sätta i fråga de principer på vilka den måste grundas. I stigande utsträckning har experter från västerns länder farit ut till de nya nationerna i Asien och Afrika för att i olika ställningar hjälpa regeringarna. De har därvid slagit in på en karriär helt i tidens anda och som tillhör framtiden. Jag hoppas att också från Sverige och icke minst från detta universitet män och kvinnor i de olika former som står till buds skall gå ut i världen inte såsom en sorts missionärer för vare sig västern eller ett världssamfund utan för att genom praktiskt arbete tjäna utvecklingen i riktning mot den syntes som är på väg. De kan göra så, medvetna om rikedomen i det unika kulturarv som är deras och om allt vad Europa representerar, men de bör göra det medvetna också om att de bäst och riktigast förvaltar detta kulturarv genom att möta andra folk och kulturer i ödmjuk respekt för det unika dessa skänkt och skänker mänskligheten. De bör vara medvetna om att det är ett tecken på högsta kultur att verkligen kunna lyssna, lära och därför också svara på ett sätt som hjälper den missgynnade. Ledarskap — det ord jag här använt för att beteckna vad som kan träda i stället för maktställning — är ett farligt ord om man inte erinrar sig att de inflytelserikaste ledarna i europeisk kulturutveckling var frågare som Sokrates eller tim-mermanssonen från Nasaret. Fattigdom är ett relativt begrepp. När livet tryggats och de elementära behoven tillfredsställts, lyckliggör vi knappast människor genom att ut- FN-chefen i samspråk med makarna Janos och Maria Muhi under husesyn i Internationella studenthuset i Lund. 104