RADION INFÖR TV-ÅLDERN Av redaktör KURT LINDAL Den svenska televisionens snabba uppsving redan i början av sitt utbyggnads-skede har för radion — liksom för andra, som konkurrerar om allmänhetens fritid och nöjes- eller bildningsbehov — medfört att tiden för anpassning och eventuell omläggning av programpolitiken ryckt närmare. Vissa mått och steg har redan vidtagits för att möta den anstormande TV-åldern, men även om utvecklingen gått snabbt i Sverige och kan väntas fortgå i samma takt, har man ännu inte ansett läget motivera några mera radikala medel. Den omständigheten att en växande del av radiopubliken får tillgång till TV betyder inte att denna publik helt överger radion. Och även efter en fullständig utbyggnad av TV-nätet kommer det under lång tid att finnas en stor del av befolkningen som inte skaffat sig tillgång till det nya mediet. Samtidigt som radion måste ta hänsyn till att en stor del av publiken på kvällstid övergår till TV, vore det ett felgrepp att försämra radions kvällsprogram till nackdel för alla de lyssnare, som ej skaffat sig TV eller som önskar ett kvalitativt alternativ till TV-pro-grammen. En medveten avsikt att inte bara bevara utan även kvalitativt förbättra standarden på radions kvällsprogram i P 1 och P 2 samtidigt som man erbjuder bättre program på icke-TV-tid låg bakom det reprissystem, som successivt började införas under det gångna året. Ett första exempel härpå var estradprogrammet Fritimmen, Stig Järrel, Gunnel Broström och Georg Rydeberg under repetitionen av Mannen och hans överman av Bernard Shaw. 140