Malinovskis radiopjäs En plats i samhället, Sorias Främling på Cypern, farsen Månfolket av Tournier och Boulle om den första raketfärden till månen, polacken Swinarskis burleska komedi Alkestis återkomst, som gav det antika motivet en underfundig nutidsanknytning, och västtysken Meichsners Besök från östzonen. Svenska klassiker lämpade för radiobruk är det mindre gott om, men så mycket bättre är tillgången på yngre svensk dramatik. Radioteatern hade under 1959 glädjen kunna presentera ett stort antal nya svenska pjäser, i flera fall skrivna direkt för radio. Av Erland Josephson spelades två pjäser, Lille Emanuel och Antonius liktal, av Knut Nordström den originella experimentpjäsen Mannen i frack, och vidare Folke Fridells Den otacksamme, Axel Strindbergs I detta vita tält, Peder Sjögrens debutpjäs Vårt nummer, Hans Hergins Efter sista tåget, Petter Bergmans Samtal på restaurang, Carl Magnus von Seths Stipendiaten, Ingvar Orres Sönderslagen klocka, K. Sivert Lindbergs Under svampen och Margit Palmaers Porträtt av medelålders herre. Sivar Arnér svarade traditionsenligt för flera nyskrivna radiopjäser, trilogien Fingret, Tåget och Löftet samt Utanför. Vidare bör nämnas Vilhelm Mobergs Domaren och en dramatisering i tre avsnitt av Invandrarna, Bertil Malmbergs Grottspindlarna samt Björn-Erik Höijers båda pjäser Isak Juntti hade många söner och Arons stav. Mera ovanliga dramatiska arbeten presenterades med Bo Bergmans Två brev och Olle Holmbergs två dialoger Amiralen och blomsterflickan och Sa han och sa hon. Radioteaterns operaproduktion upptog bl. a. Moses Pergaments beställningsverk Eli, byggd på Nelly Sachs’ judiska mysteriespel, Tjajkovskijs Eugen Onegin och Gösta Nystroems likaledes beställda opera Herr Arnes penningar. Underhållning i tvekamp Konkurrensen från TV är inte minst ett problem för radions underhållningsavdelning, dels naturligtvis genom att båda medierna är ute efter samma artister, som i vårt lilla land inte är alltför många, dels genom att båda slåss om ungefär samma sändningstider. Ett speciellt problem är givetvis lördagskvällarna. Man kan fråga sig: Är det förnuftig programpolitik gentemot lyssnarna—tittarna att både radio och TV under samma timme på lördagskvällarna lossar av sitt grövsta artilleri och låter allmänheten välja antingen det ena eller det andra? Man kan också fråga sig: Skulle inte en radioreträtt från den inarbetade lördagsunderhållningstiden uppfattas som en medveten kapitulation inför TV? Sista ordet i diskussionen är väl ännu inte sagt. De olika lösningar, som prövats, får utgöra svar nog. Under våren sändes mot Kvitt eller Dubbelt G. Bernhard Show, som erbjöd trevlig underhållning för radiolyssnare utan TV, men förmodligen inte tog upp tävlan med det populära TV-programmet. Mot Stora famnen senare under vårsäsongen lanserade radion Hy-lands medtävlare Kirkvaag i programmet Moro med Rolf, som dessutom sändes en andra gång på söndag eftermiddag i P 2. På sommaren, då många möjligen flyttar från sina möjligheter att se TV, hade radion en serie, St järnkikaren, som presenterade våra främsta underhållningsartister, Povel Ramel, Karl Gerhard, Martin Ljung o. s. v. Under hösten tog radion slutligen i för allt den var värd och sände i samarbete med norska radion ”jättekarusellen” Morokulien, som med Hyland som konferencier med liv och lust, upptåg och jätteinsamlingar tog upp kampen med televisionens och Kirkvaags Ett skepp kommer lastat. Men radion stirrade sig inte blind på lördags-tiden. Av veckans övriga dagar var onsdagen såsom TV-fri kväll speciellt viktig. Här sändes under vårens första del den mycket avlyssnade tävlingen Vi som vet mest och därefter Europa-leken, i vilken två unga reportrar sändes ut på mer eller mindre crazybetonade uppdrag i London, Paris, Wien, Rom o. s. v. Sommarens ons-dagsnöje utgjordes av Bästa man på Skansen med Egon Kjerrman som frodig och frejdig ledare av populär musikgissning. Hösten bjöd på en och en halv timmes Hemmakväll med blandat innehåll men den efterträddes i november av Tusenkampen, SM i allkunskap, i vilken alla lyssnare hade möjlighet att bli uttagna. Första etappen av tävlingen hade dessförinnan utspelats på det regionala planet och sänts samtidigt över fem distrikt i P 2, ett arrangemang som därmed prövades för första gången. Den breda spridningen av bärbara batteri- och transistorapparater var under högsommaren bl. a. anledning till den generösa giv, som under rubriken Sommar lät flera timmars lätt under-hållningsmusik, blandad med tips av olika slag, följetong m. m., flöda ut över badstränder och genom sommarstugefönster. En ny stående programserie om lantbruks-familjen på Hällebäcks gård, spelad av amatörskådespelare i Vilhelmina, möttes i början av en mer än måttlig proteststorm på grund av den enligt mångas mening otidsenliga bild den gav av svenskt jordbruk. En viss roll för den negativa inställningen spelade säkert den omständigheten att som författare till serien engagerats Signe Björnberg, som är mera känd under pseudonymen Sigge Stark. Programmet blev dock snart mycket populärt, och kritiken avtog efter hand. 10 145