tema i Storstadsungdom och Jules Dassin för en atmosfärstark och emotionellt laddad melodram i italiensk landsortsmiljö, Lagen. Den unge Claude Chabrol slog igenom med Kusinerna och Vännerna, som båda skildrade vilsegången fransk ungdom — individer, icke kollektiv — med målmedveten skärpa och förvånande moget artisteri. Den bisarre rysk-franske skämtaren Jacques Tati återkom framgångsrikt i Mon Oncle. Jean Gabin spelade en rad stora huvudroller på ett sätt som vittnade om icke blott obruten men ytterligare utvecklad och varierad karak-tärsskådespelarkonst: i Luffarkavaljeren, Samhällets olycksbarn, Vi, de rikaste och som kommissarie Maigret i Simenons detektivserie. En stor, färgrik och tjusande film gav Marcel Camus i sin rytmiskt böljande brasilianska tragedi Orfeu Negro, med idel färgade infödda i rollerna. I den europeiska repertoaren för övrigt var Italien för året mera kvantitativt än kvalitativt företrätt. Nämnas kan Den grymma vägen för dess bildmässigt sköna återgivning av livet bland fiskare vid Adriatiska havet, samt Kvartetten som sprängde, en skojfrisk parodi på gangsterfilm. Det för oss mindre kända filmlandet Polen krävde respekt för en intensiv skildring av ungdom i och efter sammanbrottet 1940, Aska och diamanter. Från Sovjet kom Eisensteins Ivan den Förskräcklige i en version, där den första monumentala delen sammanförts med partier av den senare, i ursprungslandet aldrig visade. På sitt sätt monumental, utmärkt vackert och konstnärligt fotograferad var också Ett människoöde, som berättade om en enskild mans hårda lott under andra världskriget. Det fantastiska äventyret visade tjeckisk överlägsenhet inte minst i det tekniska, en Jules Verne-reproduktion kombinerad av tecknade bakgrunder, trickfotografering och levande skådespelare, som var sällsynt underhållande och uppfriskande fantasifull. Tysk film hade flera bomskott men åtminstone en fullträff: Christa Winslows Flickor i uniform, nyin-spelad och med svensk titel Farlig böjelse, där unga Romy Schneider gjorde sin hittills bästa prestation som den unga moderlösa i flickpension av anno dazumal. En frän vidräkning med baksidan av ”det tyska undret” redovisades i Rosemarie, delvis också i en för övrigt något ytlig kavalkadfilm med titeln Bedårande barn av sin tid. Slutligen kan nämnas ett på sitt sätt anmärkningsvärt djärvt inslag i årets filmkalender, den österrikiska filmen Resan till Rom, som på basis av Franz Werfels roman Det förskingrade himmelriket med en gammal tjänstekvinna som huvudperson vågade gå långt vid sidan av den filmiska allfarvägen. Svenska filmer (premiärer i Stockholm 1959) Brott i paradiset; prod. Svensk Filmindustri; regi: Lars-Eric Kjellgren; i huvudrollerna Harriet Andersson, Gunnar Bjömstrand och Karl-Arne Holmsten. Den kära leken; Nordisk Tonefilm; Kenne Fant; Bibi Andersson, Sven Lindberg, Lars Ekborg. Det svänger på slottet; Svensk Filmindustri; Alf Kjellin; Alice Babs, Sven Lindberg, Yvonne Lombard. Enslingen i biåsväder; Europa Film; Gösta Bernhard; Stig Järrel, Gösta Bernhard, Sven Almgren. Fly mej en greve; Nordisk Tonefilm; Torgny Anderberg; Carl-Gustaf Lindstedt, Sigge Fürst, Ullakarin Rydén. Fridolfs farliga ålder; Nordisk Tonefilm; Torgny Anderberg; Douglas Håge, Hjördis Petterson, Inga Gill. Fröken Chic; Svensk Filmindustri; Hasse Ekman; Sickan Carlsson, Hasse Ekman, Sigge Fürst, Meg Westergren. Får jag låna din fru? Sandrew; Arne Mattsson; Sven Lindberg, Edvin Adolphson, Annalisa Ericson, Elsa Prawitz. För katten; prod. och regi Gunnar Skoglund, barnfilm. Guldgrävarna; Nöjeskatten; Bengt Järrel; Carl-Gustaf Lindstedt, Arne Källerud, Ullakarin Rydén. Himmel och pannkaka; Svensk Filmindustri; Hasse Ekman; Sickan Carlsson, Hasse Ekman, Gunnar Björnstrand. Hägringen; Nordisk Tonefilm; experimentfilm av Peter Weiss. 156