USA.s rymdskott Den 3 mars sände Wernher von Brann i USA upp Pionjär IV, som i huvudsak har samma konstruktion som Pionjär III. Första steget är en Jupiter medeldistans-raket och därovan består stegen 2, 3 och 4 av raketer av typen Sergeant, som drives med fast bränsle. 41 timmar efter starten passerade Pionjär IV månen på 59 000 km avstånd. Instrumentkapseln väger 6 kg och dess radiosignaler uppfattades ända upp till 650 000 km höjd. I stora drag följer Pionjär IV samma bana runt solen som Lunik I. (Se bild 2.) USA.s satelliter Bild 6. En av USA.s Vanguardsatelliter, innan den monterats på raketen. Den ryska överlägsenheten både beträffande själva råstyrkan hos raketerna och beträffande förmågan av kontroll och kommunikation över kosmiska avstånd fick under året en viss motvikt genom de talrika amerikanska satellitförsöken på lägre nivå. USA har lagt upp ett ambitiöst långtidsprogram på bred basis för utforskande av i första hand rymden närmast jorden. Detta program berör fem olika områden: atmosfären, jonosfären, kosmisk strålning, astronomi samt magnetiska, elektriska och av gravitationen bestämda fält. Några speciella uppgifter är de följande: Bestämning av sambandet mellan atmosfären på över 80 km höjd och vädret på jorden. Mätning av jordens molntäcke och jordens strålnings-balans. Bestämning av sambandet mellan jonosfärens olika lager och utbrotten av röntgenstrålar och ultraviolett ljus från solen. Lokalisering av de laddade partiklar som förorsakar norrsken och bestämning av den kosmiska strålningens ursprung. Ytterligare undersökningar av de njurformade områdena med laddade partiklar, som omger större delen av jorden — de s. k. van Allenbältena. (Se t. ex. SvD:s årsbok 1958.) Att avgöra om en klocka i en satellit verkligen går något långsammare än en klocka på jorden. Detta är en konsekvens av den s. k. Einsteinska klock-paradoxen inom relativitetsteo-rien. En klocka i en satellit, som flyger 8 km per sek., skulle enligt Einstein på ett år dra sig efter ungefär en hundra- 12 177