Bild 7. Explorer VI, den s. k. skovelhjidssatelliten. s. k. skovelhjulssatelliten. (Se bild 7.) Den är försedd med 4 skövlar, där 8 000 solbatterier är fastsatta. Dessa tjänar som energikälla för satellitens kommunikationssystem med jorden. Explorer VI har bl. a. levererat några televisionsbilder av jordens molntäcke, sett från höjder på upp till 40 000 km. Den har också upptäckt ett strålningsbälte av energirika protoner under de båda van Allenbältena. Dessutom har amerikanerna försökt att med stora nät, utspända mellan flygplan, eller på annat sätt, oskadda återfå från satelliterna utsläppta instrumentkapslar. Dessa experiment har — hittills utan framgång — utförts med Discoverersatelli-terna, som utsänts från den nya Vandenbergbasen i Kalifornien. Sammanlagt planerar man inom ramen för projekt ”Mercur” 12 st. sådana satelliter under loppet av två år. Den yttersta avsikten med dessa försök är att i en ”luftryssja” eller direkt ur vattnet hämta upp inte bara instrument utan även levande rymdresenärer. USA:s biologiska rymdexperiment Som föregångare till de mänskliga rymdfararna har amerikanerna bl. a. experimenterat med apor, och fotografier av våra kusiners bekymrade gumansikten, inramade av rymdhjälmar, har ofta varit synliga i pressen. Rhesusapan Sam, som väger 3 kg, gjorde den 4 december en raketfärd till 90 km höjd och återkom till jorden efter 13 min., varvid 3 min. av resan ägde rum i tyngdlöst tillstånd. Innesluten i sin instrumentkapsel hamnade Sam i Atlanten, där han efter 7 timmar oberörd och i bästa kondition togs upp av en amerikansk jagare. Som slutmål för det ovannämnda projektet ”Mercur” tränades under året 7 genom mångfaldiga testningar utvalda människor för sin kommande uppgift: en av dem skall, innesluten i en kapsel, på satellithöjd färdas några varv runt jorden, och sedan som en triumferande Ikaros störta i havet för att oskadd fiskas upp av en räddningsbåt. 1960-talet får kanske uppleva denna lyckosamma variant av en uråldrig myt. 179